År och dagar

Tar 76:an till Magasin 3 och möter Lovisa. Vi ser på tossiga 1800-talsmålningar med konstiga attribut. Vi ser en stor vägg full av tyg som är färgad i olika färger. Ett par skor med avsågade tår. Ett par vita kuber på rad.

Konst.

Sedan tar jag ettan till stan, hoppar av vid Stureplan och går hem. Jag har solglasögonen på mig, känner mig trygg i vetskapen om att jag inte behöver möta någons blick på så vis. Har hörlurar i väskan men kommer mig inte för att lyssna på musik, känner mig hyfsat harmonisk av att bara gå, lyssna på ljudet av människor och vår. Går förbi skärgårdsbåtarna och tänker att för ett år sedan var jag på en sådan och tänkte att detta var lycka, och jag vet att den är flyktig. Det var den också, tre månader senare hade den passerat förbi mitt hem och var på väg någon annanstans.
Men det var ett år sedan och här är jag nu. Solen skiner, jag har samma jacka på mig som jag hade då och jag lever fortfarande.

Och kolla det här fotot som Emily Dahl har tagit. Det är ju superfint och jag är glad att vara jag.