Jazzhands

I’m so street you need to look both ways before you cross me

Wynwood
Tar mig över bron och in till staden Miami. Börjar i Wynwood idag och känner mig som världens största svennebanan som fotar street art. Torkar svett från pannan under panamahatten, dricker en dyr chai från hippt café och ler artigt åt uteliggare som stirrar. Svennebanan var ordet. Den här mataffären, till exempel, vågade jag inte ens gå in i.
Ligger märkligt nog bara en promenad bort från design district där man inte ens har råd att fönstershoppa. Tänk på någon svindyr designer och denne finns representerad här med största säkerhet. Köper en te för fyra dollar. Fyra dollar? Vad är detta? Venedig?
Nå. Men det är härligt ändå. Att knalla runt bland muralmålningarna (ja, jag kallar dem muralmålningar eftersom jag är medelklass och intellektuell och PK) och känna mig mer som i Unfinished Sympathy-videon än när jag är i LA, till och med, vilket är helt ologiskt såklart. Men så känns det.
Sedan glömmer jag hatten på svindyra caféet, kommer på det efter att jag ätit lunch på ett annat svindyrt – men superbra – ställe för oss what we in Sweden call “champagnesocialister”. Rusar tillbaka till caféet där ingen tagit min hatt. Jag rycker åt mig den och blir nojig och tror att någon ska tro att jag snor någon annans hatt. Möter en farbrors blick. Han säger “Det var en fin hatt” och jag säger “Jag kan inte tro att den låg kvar! Folk är…folk är goda!” och han nickar och svarar “That’s right”.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen