Jazzhands

So long my love!

Disney
Sista dagen i LA och jag förföljs av ett vemod. Mamma, brorsan och hans fru kom hit i torsdags och i fredags överraskade vi mamma med en tripp till Disneyland. The happiest place on earth.
Sedan förvandlades jag till ett vidrigt barn och var sur för att mamma var tafatt och ovan vid LA, ovan vid avstånden, tiden, trafiken. Ja, vidrigt att bli sur för detta men det blev jag vilket jag såklart ångrar nu när jag är på väg till frukost med de här stollarna innan mitt plan går och mardrömsresan på typ ett dygn väntar.
Dessutom hade mamma köpt en klänning hon kände sig fin i, frågade mig om den dög till restaurangen i Beverly Hills och jag var tveksam. Vad är det för stil? Jag kan helt enkelt dra. Vilket jag nu gör. Lika bra. Mammor lockar av någon anledning fram det sämsta i sina barn, verkar det som. Varför är det så? Det här är inte direkt första gången det händer.
Och allt mamma ville var att vi skulle ha “ett fint minne ihop” frÃ¥n hennes 70-Ã¥rs dag. Hälsningar frÃ¥n Världens Otacksammaste Barn..

  • Postad 2015-10-04
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen