Jazzhands

En man med en gitarr

trubadur
Kollar klart pÃ¥ Tro, hopp och kärlek pÃ¥ SVTPlay och häpnas. Det är sÃ¥ jobbigt pÃ¥tagligt hur männen i serien, alltsÃ¥ de som uppvaktar, bara pratar om sig själva och aldrig frÃ¥gar den uppvaktade tjejen om nÃ¥gonting. “Ja, jag tänkte berätta lite mer om hur jag är nu dÃ¥…”, säger en dude sÃ¥ fort de börjar promenaden. Och sÃ¥ slutar han inte förrän promenaden är slut. “Ja, sÃ¥ nu vet du lite mer om mig dÃ¥”.
En annan pÃ¥taglig jobbighet är tajmingen. Fegheten och tajmingen. Alla de tillfällen dÃ¥ kvinnan, i det här fallet, inbjuder till närhet. Kyssläge. Flera stycken, staplade pÃ¥ varandra. Blicken, beröringen och öppenheten. Hon vänder sitt ansikte mot honom flera gÃ¥nger, de hÃ¥ller om varandra. Hon bara väntar, och han väljer att…ta fram sin gitarr och sjunga en sÃ¥ng.
Bilden ovan illustrerar inte bara min absoluta dejt-mardröm utan ocksÃ¥ den generella skillnaden mellan män och kvinnor, tycker jag. Han bara känner att han mÃ¥ste fÃ¥ framföra en sÃ¥ng, och känner inte alls in situationen. Att hon hellre vill kyssas. Hon lyssnar artigt fastän hela hennes kroppssprÃ¥k säger att det här var väl kanske inte det ultimata…

  • Postad 2015-10-27
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 4

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen