Jazzhands

Fredag kväll

fremont-theatre1
Och under filmen tar han påsen med m&m och häller ut några i sin hand. Sedan greppar hans hand min hand i biomörkret, öppnar den varsamt och lägger tre m&m där. Världens minsta gest och jag kommer att minnas den för evigt.

  • Postad 2016-01-23
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 2

Etiketter None

Första rapporten från kusten

SLO
Han hämtade mig vid den här vackra stationen. Medan jag väntade på honom kom jag på mig själv med att vara lite osäker, ändrade de korslagda armarna till att ha händerna i fickorna, till att lägga dem i kors över bröstet igen. Försökte luta mig mot en vägg men det slutade med att jag kände mig som något karaktär från Grease.
Jag var blyg i bilen, pratade massor och vred händer och armar och log hela tiden. Vi kom hem till ungkarlslyan (rörande spartansk, typisk amerikansk hyreslägenhet med heltäckningsmatta och fula träskåp) och jag la min weekendväska på golvet. Jag kollade runt, han sa att han behövde åka tillbaka till jobbet i några timmar (detta visste jag ju innan). Han tog ett steg framåt, vi kramades häftigt och länge och kysstes sedan. Han sa “Jag är glad att du är här.”

  • Postad 2016-01-21
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 5

Etiketter None

Internationellt

urth
Här är förresten syskonet som med all sannolikhet ska flytta till San Francisco tillsammans med fru och hamster. Hamstern som nu för övrigt varit i Japan, flugit till Arizona, bilat till Kalifornien (och nästan dött av hettan) och nu ska bli bay area-hamster i norra delen av staten där man äter sourdough och gillar beatniks.

Jag skriver till fotbollskillen: “Jag åker till SLO i morgon. Kommer med tåget 17.15. Påminnelse”.
Han svarar: “Bra med påminnelse, jag hade nästan glömt”. En del av ett retsamt skämt som började för redan en vecka sedan.

  • Postad 2016-01-20
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 5

Etiketter None

24-timmarsnedräkningen

5477278636_f2f273fa12_b
Idag gäller packning och planering. I morgon gäller resa. Fem timmar med buss och tåg så är jag hos fotbollskillen, i hans kuststad. Han kommer att jobba första dagen jag är där vilket är lugnt för mig, jag planerar att strosa, bekanta mig, jobba lite och dricka te. Han skriver “Möt mig så äter vi lunch”. Inget är för mig mer attraktivt än Konkreta Planer.
“Har du en extranyckel?”, frågar jag.
“Ja, “svarar han.

Jag vet inte varför men jag ville bara veta.

Det ska regna på fredag då han är ledig. Även det är lugnt för mig. Det finns en diner som han vill ta med mig till eftersom jag älskar diners. Det finns det där tossiga hotellet Madonna Inn som jag besökt som hastigast en gång för tio år sedan. Minnet består. Jag vill dit igen.
Och sedan finns tv-serierna som vi sagt att vi ska plöja ihop. Vilket geni jag är ändå, när han var här runt nyår började vi kolla på amerikanska versionen av Gifta vid första ögonkastet. Genidrag. Det betydde att vi tillsammans kunde kommentera och prata om de relationer som växte fram på skärmen framför oss utan att för den sakens skull prata om oss själva. Fast ändå lite. Jag reagerar på när en av kvinnorna på bröllopsresans första dag säger “När vi kommer hem sedan så vill jag sova en natt hemma hos mig i min egen lägenhet, själv”.
Jag sa att jag tyckte det var en trist sak att säga, att utgå från redan innan bröllopsresan ens börjat.
Han sa att han tyckte det var en rimlig förfrågan, kanske till och med bra. Att ha lite tid för sig själv, samla krafter och intryck en stund.
Jag höll med men tyckte att man inte behöver säga det innan resan ens börjat, det lägger sordin på stämningen.
Han höll delvis med. Detta var intressant. Numera är mitt främsta relationstips till alla som är i någon slags inledningsfas att se på Gifta vid första ögonkastet tillsammans.

  • Postad 2016-01-19
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Smör och ost

muffin
Är tillbaka i Beverly Hills mest ohippa ställe – dinern som också är ett apotek, dit panchon kommer för att äta köttfärslimpa och hämta blodförtunnande. Köper en bananmuffin och får två paket smör med på köpet. Kollar in äppelpajen och ser att man kan få den med en skiva ost på om man vill. Känns som om jag befinner mig i twilight zone där helt andra regler gäller.
En lång, svartklädd man i svartfärgad mustach och svartfärgat hår beställer chili och tar på sig sina svarta solglasögon. Två farbröder i tweedkostym och slips äter soppa. Jag överväger att ta upp mina studier i socialantropologi igen och göra fältstudier på denna diner.

  • Postad 2016-01-18
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

American frontier

western
En vän åker till sina släktingar i en villaförort till LA för att hämta en pistol (!) som hennes farsa ska ha. Släktingarna är inte hemma så de har lämnat pistolen utanför dörren, på verandan.
I villakvarteret.
Där det finns barn.
Och vuxna.

  • Postad 2016-01-16
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

“Skynda dig hit”

peanutsLove
Har legat lågt sedan sömntablettsincidenten. Berättade för Sheila vad jag hade gjort och passade samtidigt på att fråga henne om sociala dejtingkoder. Sånt tycker jag är superintressant.
“Anta aldrig att en kille dejtar bara dig innan ni snackat om saken”, sa hon med bestämd röst medan hon körde oss längs Hollywood Blvd. “Man vet aldrig om man är ihop om man inte haft ‘snacket’, fram tills dess är båda fria att dejta hur många de vill om de har lust.”
Hon tyckte att det var banbrytande att jag, i min sömnpillersfylla, skrev “Jag gillar dig” och han svarade “Jag gillar dig också.” Otroligt vågat, enligt Sheila. Otroligt vågat.
Jag har legat lågt. Alltså vi har ju hörts, det gör vi varje dag, men jag skäms fortfarande lite och kommer därför inte med översvall längre, det får vänta. MEN vi hörs ju, vi skojar och han retas hela tiden. Verkar vara hans grej. Han frågar ofta om jag vill göra det ena eller det andra när jag kommer dit. Ska vi se den här filmen? Vill du gå på den här restaurangen? Skynda dig hit!

Ja, han skriver så. Skynda dig hit.

  • Postad 2016-01-16
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Nothin’ finer than a good ol’ diner

diner
Hittar ett ställe med den härligt märkliga kombinationen apotek/diner. Dinern är lika deprimerande som den är charmig, närbesläktad med det vi ibland kallar “kafeteria”. En annan deppig/charmig institution. Jag är den enda under 80 år på plats. Allt på menyn är old school (bakad potatis, chili con carne, varmkorv) men kostar å andra sidan knappt ett guldmynt. Jag beställer en tonfiskmacka, en läsk och en kanna te och notan landar på under tio dollar.
En man som snart ska dö (alltså jag tror vi pratar timmar här, han är runt 150 år gammal) blev ledsen för att köttfärslimpan var slut. Det här kan vara det absolut ohippaste stället i hela västra Los Angeles. Jag kommer att äta här varje dag från och med nu.

  • Postad 2016-01-16
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 1

Etiketter None

Det goda Beverly Hills-livet

o
Åh som jag älskar att glida in på en salong med mörkade fönster mot utsidan, få en silkig rock som jag får ta på mig bakom ett sammetsdraperi och sedan få luggen klippt av en luggspecialist. Jag får välja mellan en mimosa, ett glas vin eller något annat att dricka. Kanske läsk? Jag är blygsam och väljer vatten. Får ett glas och en servett.
Vi går noggrant igenom luggen. Luggens form och kvaliteter men också förutsättningar. Vi nuddar också vid önskemål. Jag erkänner att jag ogillar att styla håret, att jag helst inte gör någonting med det (att jag sällan ens bryr mig om att kamma det vågar jag inte berätta). Frisörskan, som heter Kami, nickar allvarligt och förstående. “Då ska jag försöka underlätta” säger hon och menar det.
Jag betalar ungefär lika mycket för besöket som vad en pensionärsklippning i Högdalens centrum kostar. Det är värt det.

  • Postad 2016-01-15
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

…och då sa jag…och sen sa jag…och då ville jag….

200_s
Men guuuud, när ska detta sluta? När jag skaffat alkolås på telefonen tydligen, varken förr eller senare.
Ja, gott folk, igår skedde det igen. Jag sms:ade under kemisk påverkan. Skrev meddelanden som jag läser med FÖRSKRÄCKELSE morgonen därpå, och inte har något som helst minne av att jag skrivit.
Så här: jag försöker att avstå från de starkare sömntabletterna (och tar mindre starka istället). Dels för att jag blir koko och dels för att jag har så få kvar nu, min läkare vill inte skriva ut fler åt mig. Hon anser att jag ätit för många och för ofta. Så jag snålar. Tar bara i nödfall. Av någon anledning tänkte jag att jag behövde ta en igår och blev i vanlig ordning supergroggy. Sms:ade med gissa vem och skrev långa, översvallande pinsamheter. Han svarar artigt, kort och koncist. Hoppar inte riktigt på mitt dundrande tåg och mina extremt grova försök till komplimangfiske. Slutklämmen är (tydligen) en lång redogörelse över min förtjusning över att vi “lär känna varandra” (aaaaargh!) och att jag är tacksam (!) över detta och att jag verkligen gillar honom. Han svarar “God natt nu, sov gott”.

Åh gud.

  • Postad 2016-01-13
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 8

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen