Jazzhands

Monstermat

101
Sedan kan det ju vara härligt att liksom bara nämna att en sån här grej existerar: en tallriksstor våffla som också är en brownie serverad med overdos fudge och löjligt mycket glass.
Jag och Hollywood-Lotta försökte dela på den. Det gick inte, jag tror minst en tredjedel blev över och då var jag sänkt för resten av dagen sedan. Kunde inte ens äta middag. Känner mig fortfarande helt sockerseg så här dagen efter.
Tog en Uber till Sherman Oaks för att se Point Break. Ja, precis. Typ en halvtimmes biltur dit. Men jag var tvungen, skrev en recension för TT och trodde i min enfald att den gick på typ vilken biograf som helst här i krokarna men det visar sig att den är gammal här nu och därför förpassad till förortsbiograferna. Ändå ett härligt vardagsäventyr. Jag var den enda personen i hela biografen. Den enda i hela salen. Skärpan var dålig, filmen kass. En härlig dag på det stora hela i sin vardagliga lunk. Här är recensionen.

Etiketter None

Däremellan

wallpaper
Vi började kolla på amerikanska Gift vid första ögonkastet redan kring nyår och det var ju en fullträff. Rolig reality och dessutom om förhållanden, om än i extremvariant. Vilket banade för dels det härliga med att dela ett tv-projekt med någon och dels den otippade bonusen i att prata förhållandegrejer fast med distans. Alltså, man pratar om paren i serien men vissa förväntningar, värderingar och tankar om egna erfarenheter kommer ändå fram.
Nu har det gått två avsnitt sedan vi sågs, jag och fotbollskillen, och vi har sagt att vi ska spara dem och se dem tillsammans när jag åker dit igen (!). Men för någon kväll sedan föreslog han att vi skulle kolla ändå. Tillsammans fast på varsitt håll. Trycka på PLAY samtidigt och chatta på telefonen medan.
Jag funderade en minut men bestämde mig sedan för att detta var en bra idé. Ett sätt att faktiskt umgås fast på avstånd, vilket ju är en verklighet. Och det funkade faktiskt! Vi skickade emojis, utrop som “Men vad håller hon på med?” och “Hon snackar verkligen goja” och annat. I reklampauserna utvecklade vi lite.
Och det hela gav mig hopp. Om att vissa saker går faktiskt att göra även på distans och just distansen är ju en verklighet som vi kommer att behöva erfara hur som helst och i ännu större utsträckning snart framöver. Nu är det februari plötsligt och det slår aldrig fel. Hur länge jag än är här känns det alltid som alldeles för kort tid.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen