Vårstädningen del 1

Att städa och rensa ut när våren kommer är symboliskt. Och viktigt. Min vän som är jungian (så exotiskt!) talar ofta om renandets krafter. Att rensa och sortera (känslor, händelser). Det är ett redskap för att stärka och förstå. Och ett sätt att ta kontroll över någonting, en händelse eller en känsla.

För mig börjar det med att jag kommer hem från Californien. De nyinköpta kläderna ska in i garderoben och några andra ska ut. Det är en av fördelarna med att bo i en liten etta: man tvingas begränsa sig och det är bra.
Längst inne i garderoben står kassen jag vet stått där i flera år men som jag aldrig vågat ta fram eller ens röra. Det är hans gamla grejor i den, saker som glömts kvar eller som bara påminner om honom. Polaroidbilder, en lånad DVD, ett kvarglömt plagg. Sånt.
Jag tar fram den, slänger fotona och skänker resten till välgörenhet. Nu är han bortrensad och kontrollen över känslorna och hans närvaro i mitt liv är min.

Jag fortsätter. Tar ned lådor från garderobens högsta hyllor, de jag vet innehåller saker som en gång brände. Kärleksbrev, tummade biobiljetter, vykort med löften om längtan. Sentimentalt? Ja, kanske. Men också ett bevis på något som en gång funnits och det kändes viktigt för mig, i alla fall i stunden, att minnas det. Jag rensar med varsamhet. Slänger en del men inte en överdriven utrensning. Det får ta tid, det får ske i den takt som krävs. Men för varje utrensning en erövring.

Jag vaknar sent, tog en Propavan igår och den gav mig åtta timmars sömn. Det är vårljust ute och solen skiner in genom fönstren och på golvet ligger ännu lådor, skokartonger och plåtaskar framme. Rensade och snart rensade. Den lilla lådan med saker som påminner mig om pappa (hans klocka, hans glasögon) har jag inte öppnat. Jag kan inte, jag gråter varje gång. Det är den typen av minne som man inte slänger. Jag går igenom en lunta med gamla hälsningar, gamla brev. Så här har mitt liv också varit, så här har jag också levt.

Jag rensar och känner mig ny. Snart bok, snart Californinen igen. Så ska det vara, tänker jag. Den eviga cykeln av gammalt och nytt.