Jazzhands

När man är matt av glädje

release
Igår nådde Hainer-året 2016 ytterligare en nivå när det var releasefest på Paradiso. Tre signeringstimmar senare var jag helt slut. Alltså verkligen helt matt. Men oerhört glad och full av ödmjukhet och tacksamhet. En massa härliga, underbara människor som kom förbi. Böcker köptes, signerades. Blommor, vackra kort och – det här är fint – ett litet kit med kex, marmelad och småkakor.
I goodiebagen fick man härligt sköna skolmaterial. Retro och helt enligt bokens tema: trälinjal, en fin pennvässare och en blyertspenna. Och en Försvarets hudsalva, klassikern från Apoteket. Man fick retrogodis också, som Jenka-tuggummi, Refresher och Banana skids. Självklart spelades specialkomponerad playlist.
Nu lever han där ute någonstans, Jim. Min menlösa hjälte. Av de som redan läst ett förhandsex av boken har storyn uppfattats väldigt olika, det är spännande. Vissa tycker den är oerhört sorglig (min mamma var uppriktigt ledsen). Andra upplever det som hoppfullt och en liten grupp har konstaterat “jag men det är ju så det är, och blir”.
Allt beror såklart på egna erfarenheter och känslor. Men det är spännande. Andra hatar Jims kompis Mats. Det gör inte jag, jag har känt ett par som honom. Andra talar om determinism, det diskuterade bokförlagsfolket. Att det är en bok som behandlar determinism.
Hur man än uppfattar den så lever den nu inte längre hos eller med mig utan har brutit sig loss, lämnat mig och måste ta sig fram på egen hand. Vilket är fint också för att det är ett centralt tema i boken. Att bli den man blir. Och igår kändes det fint att vara jag.

  • Postad 2016-04-08
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 3

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen