Jazzhands

Läskigheter

Bamse
Brorsans hamster har haft en tumör ett tag nu. Den växer hela tiden, nu är den stor som en valnöt på den lilla varelsens huvud. Hamstern är gammal nu men äter okej, springer runt i hjulet ibland och gillar att bli klappad. Då gör han sig platt och slappnar av. Å andra sidan kliar han mycket på tumören som snart kommer att täcka hans öga så att han inte längre ser. Utifrån och objektivt kan man ju tänka att det är humant att avliva kraken men dels så äter han ju fortfarande och lever i stort sett som förut. Han verkar inte ha ont. Och dels är han rätt så gammal redan, han kanske är värd en naturlig död?
Jag vet inte. Men jag tänker på hur kort ett hamsterliv är. Och hur fäst man kan bli vid varelser vare sig deras personligheter är uppdiktade och projicerade eller verkliga. Kramdjurs personligheter är uppdiktade, det känns ändå svårt att packa ned en älskad, uppstoppad vän i en låda på vinden. En hamster har väl en hamsterpersonlighet likt de flesta andra hamstrar men man vill gärna tro att han är lite egen och speciell ändå. Detta inträffade för mig när jag passade kraken två veckor i somras, jag tyckte att han var rolig, egensinnig och orädd. Kanske är det egenskaper jag projicerar på en varelse som mest bara är ute efter att överleva och ingenting mer?

  • Postad 2016-05-09
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

FÃ¥rskallar etc

mad
Ibland önskar man att världen var mer som ett gammalt ex av Svenska MAD, ibland inte. Ibland inser man att man lever i ett ex av Svenska MAD. Ibland har en kompis till en kompis till en kompis hört att man skissar på en bok om dickpics och kompisen vet inte vad dickpics är och dessutom är han man och har aldrig råkat ut för någonting sånt men han har pratat med sin tjej om dickpics och de har kommit fram till att det är dåligt och att de inte fattar vad killarna håller på med. Plus att det liksom inte går att dra några slutsatser för alla män är ju olika.
Det är ungefär här jag borde säga okej, det är supertrevligt att du vill förklara ett ämne för mig som jag ägnat många timmar åt att forska i, som du efter ett samtal med din tjej kommit att bli expert på. Men jag har inte tid.
Men sÃ¥ säger jag inte, jag svarar bara passivt-aggressivt pÃ¥ de frÃ¥gor han för eftersom han verkar vilja föra nÃ¥got slags samtal om detta om än pÃ¥ bebisnivÃ¥ (“Men ingen tjej vill väl nÃ¥gonsin fÃ¥ en dickpic liksom? I vilket sammanhang skulle man vilja det, liksom?”). Och detta är typiskt och jag blir sur pÃ¥ mig själv som inte säger stopp nu, snälla. Jag orkar inte. Sen säger han att han hÃ¥ller pÃ¥ med en bok om en ung man som har svÃ¥rt att hitta sin plats i världen och tjejerna förstÃ¥r inte varför han är besatt av serietidningar och han mÃ¥ste förklara tills han träffar en tjej han inte behöver förklara för och när de tar av sig nakna ser han att hon ocksÃ¥ tatuerat in nÃ¥n superhjältesymbol pÃ¥ armen.
Jag säger lycka till. Det är allt.

  • Postad 2016-05-07
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 6

Etiketter None

Rensning och sortering

vintage_cleaning_ad
Får en plötslig, nästan våldsam, ingivelse att städa. Alltså verkligen städa. Vårrengöring antar jag, blandat med att fotbollskillen kommer hit nästa vecka (!) och i någon slags morfad nervositet tar jag fram trasor och dukar och börjar feja. Tvättar fönster, rensar garderober och går till återvinningen med papper, glas och plast. Putsar alla horisontella ytor, tvättar kylen.
Kanske sammanfaller det med att solen plötsligt är här på allvar, kanske putsade jag fönstren ovanligt bra just denna gång men när jag lägger mig raklång på soffan, utmattad och riktigt snuvig, så ser lägenheten både ljusare och större ut. Perspektiv, tänker jag.
Jag pratar med en gammal vän som berättar om en döende förälder som hanterat sitt insjuknande med vrede. Bara vrede. En del av mig kan förstå vrede som ett svar på ett dödsbud och en obotlig sjukdom. Vad fan har jag gjort? Och varför ska jag dö när en massa idioter får leva vidare?
Perspektiv, tänker jag då också. Och tänker på hur en händelse som inträffar och uppfattas på ett sätt i barndomen sedan ändrar färg och form genom åren. Som ett kalejdoskop. En frånvarande förälder som plötsligt ska dö. Och vreden över allt som gått förlorat.

  • Postad 2016-05-05
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Celebritet

wait
Har aldrig känt mig mer som kändis än nu när inte mindre än tvÃ¥ gamla, grÃ¥a, trista ragg hört av sig frÃ¥n absolut ingenstans, kommenterat “sÃ¥g dig i tidningen och kom att tänka pÃ¥…” och hintat att de vill ses.
Och sällan har det känts så tillfredsställande och samtidigt så lätt att helt enkelt bara klicka bort mailen, slänga dem i papperskorgen. Sedan lägga händerna bakom huvudet, vingla lite på stolen och gäspa.

  • Postad 2016-05-04
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 3

Etiketter None

Inget att deklarera

cold
Skickar in deklarationen, chattar lite med fotbollskillen medan han står i en kö på ett bankkontor. Spontanbeställer nya köksstolar på nätet. Somnar, vaknar elva timmar senare med ont i halsen och lätta kallsvettningar. Bra, tänker jag. Det betyder att den där smygande förkylningen nu bryter ut. Säkert peak idag och i morgon börjar det bli bättre igen. Awesome.
Beklagar mig för A som kommer över med pain au chocolate. “Choklad ska ju vara bra mot förkylning”. Han är noga med att sträcka fram papperspÃ¥sen med bröden med rak, utsträckt arm. Minimal kontakt.
Minns nattens konstiga drömmar. Den där jag egentligen vet att pappa är död men inga raka besked ges till mig vilket är fruktansvärt eftersom det ger utrymmer för hopp. Det var länge sedan jag drömde den.
Börjar se serien Baskets och tänker att det är det bästa jag sett på länge. En fördel med att vara förkyld: obegränsade tv-tittarmöjligheter.

  • Postad 2016-05-01
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen