Men ååååh!

Ni vet de där dagarna då man ska skriva ut en viktig grej och märker att färgpatronen i skrivaren är slut? Då man beställer nya på nätet och butiken föreslår att man ska köpa deras generika för ett svinbra pris och man gör det för att sedan försöka sätta i patronerna i skrivaren med våld och skrivaren hatar patronerna och står bara och snurrar? Och sedan tar man ut patronerna och vill slänga dem mot väggen, minst, och skrivaren däckar ihop och snurrar och ger ifrån sig ett konstigt ljud?
Ja ni vet. Och så ringer man till patronfirman och de frågar roat och irriterat vaddå, hur menar du att våra patroner dödat din skrivare? Och sen får man åka in till stan och köpa en ny skrivare och någon säljkille säger att man måste köpa till en sladd annars funkar den ju inte heller och så blir skrivaren dyr och man släpar hem den i en kartong över hela stan eftersom man ska på ett möte. Och samtidigt försöker man att svara en redaktör som vill att man kompletterar en artikel och man blir lite stressad eftersom man bär på en jävla kluns och ska springa till två möten.
Man tar på sig hörlurar, lyssnar på musik och försöker djupandas samtidigt som svetten rinner eftersom det för en gångs skull faktiskt är sommarväder i Stockholm idag.
Och då minns man plötsligt att man har två deadlines, just det, två sista-minuten-jobb som ska in i morgon ju. Och man var ju, just det, på väg till två möten. Och då sms:ar A och säger att nu får man inte smita undan från gymbesöket längre, idag gäller det. Ingen ursäkt!
Man blir ytterligare lite stressad. Och då ringer någon budfirma och säger att de har paket till en men eftersom man inte är hemma får man antingen se till att hålla sig hemma i morgon, men det kan jag ju inte, eller så får man åka till en hangar ute på landet och hämta paketet på egen hand. Eller så får man skriva ut en lapp och fästa på dörren. Men då måste man ju ha en skrivare. Och patroner.
Ja, ni vet en sån dag? Sån hade jag idag.