Jazzhands

Behöva “space”

moving-day
Har alltid haft svÃ¥rt med att “ta plats” i ett förhÃ¥llande. Eller över huvud taget tror jag, även professionellt. Är superusel pÃ¥ att ta (bra) betalt och sÃ¥ vidare.

Hos killar har jag oftast inte haft nÃ¥gra grejer, har inte velat “tränga mig pÃ¥”. Lämnar handväskan i hallen, packar ned mina rengöringsgrejer varje gÃ¥ng det vankas övernattning, istället för att lämna dem i badrumsskÃ¥pet.

Min förra – underbara – terapeut pratade med mig om detta. Hon sa att det är viktigt att ta plats. Hon jämförde, sa att “hur skulle du känna om din partner frÃ¥gade om han kunde fÃ¥ ha lite saker i en lÃ¥da hos dig, för framtida bruk”. Jag sa att jag skulle tycka det var roligt, att det skulle kännas bra.

Men nu är jag här igen. Hur mycket plats får man ta? Jag har en stor resväska på golvet med en grovt temporär känsla. Hängde upp tre plagg i garderoben, bredvid hans grejer. Har en necessär i badrummet. Men fyller kylen med mat varje dag (svårt att låta bli när utbudet är så lockande).

Men nu är det ju sÃ¥ att jag inte bor här. Nu är det ju sÃ¥ att jag och vi pratar om Stockholm som mitt hem eftersom det är sÃ¥ det är. “När jag kommer hem igen” osv. SÃ¥ jag fattar att etableringsläget inte är självklart.

Eller sÃ¥ tänker jag för mycket vilket antagligen är det mest troliga. Det var nÃ¥gonting som hände härom kvällen, minns inte vad. Där jag sa nÃ¥got i stil med “…eller sÃ¥ kunde vi göra sÃ¥ här…” och han sa pÃ¥ halvt allvar och halvt skoj “Sluta göra livet sÃ¥ komplicerat för dig själv” och jag insÃ¥g att han hade rätt och att han nog menade precis det och att det enda man (jag) egentligen kan göra i alla givna situationer här är att lita pÃ¥ det som händer.

  • Postad 2016-08-07
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 2

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen