Jazzhands

Komma hem

pink-champagne-cake
Jag blev så glad att se honom på tågstationen. Jag steg av bussen, han klev ur bilen och log. Vi kramades, han tog min väska. Han hade glasögon på sig, det har han sällan. I alla fall inte utomhus. Det fick honom att se mognare ut, som en stadgad karl som kommer för att hämta mig efter jobbet precis som han brukar.
Och den känslan gillar jag.

Det kändes fint, som att komma hem igen efter en liten jobbresa. Jag hade köpt en skjorta till honom med ankare på och den passade perfekt. Han hade den både igår och idag, han älskar den.
Och i kylen väntade en stor bit morotstårta från Madonna Inn-konditoriet som är så fantastiskt. Vi tog fram den och åt den tillsammans med en gaffel. De är så vansinnigt goda, deras rosa signaturtårta med jordgubb och champagne är en av de godaste jag ätit i hela mitt liv. Och att han åkt med bilen tio minuter till hotellet och stått i deras tårt-kö och valt en bit till mig gör mig varm och lycklig.

Idag hade han ledigt, vi åkte till beachen och badade. Det var lite dimmigt, en vit dimma rann ned från bergen. Inte särskilt många på stranden eller i vattnet och till en början var det kallt men när vi väl gått i så var det skönt.
Vi dök in i vågorna, flöt med dem och lät dem stånga oss. Vattnet var så salt, det sved lite i mina ögon och på läpparna.
Men det känns så oerhört lyxigt att svepas med av en våg, att blicka upp mot bergen och bara andas in. Att man kan leva så här, att man kan vara på en sån här plats.

  • Postad 2016-09-08
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen