Jazzhands

What’s in a year?

do-i-dare
Det är sent på kvällen, vi har redan lagt oss, sagt godnatt och släckt lampan när jag kommer på det.
“Vänta, är det den 19:e idag?”.
“Ja”.
“Då är det ett år sedan vi träffades på skolåterträffen. Jag är ganska säker på det”.

Han tänder lampan, vi scrollar någon gammal FB-grej och konstaterar att ja, det var ett år sedan.
Finns väl egentligen inte så mycket att säga om det men jag försöker ändå. “Ett roligt år ändå, du kom till Sverige och jag kom hit och liksom bara stannade”, och han har inte så mycket att tillägga utan mer konstatera.
Vet att han tycker det är löjligt med “årsdagar” och “jubileum”. Det gör inget, egentligen är jag på samma våglängd. Det är vardagen som räknas, sakerna man gör utan att man måste. Tycker jag ju egentligen. Tycker väl alla egentligen?
Och just ikväll, innan vi konstaterade att det var ett år sedan han började prata med mig på klassåterträffen, så kom han hem med två små presenter – ett dyrt te (jag älskar te!) och en tvål som doftar ljuvligt.
Vi gick ut och åt middag, date night. Höll varandra i handen medan vi gick till thairestaurangen där vi hittat en helt galen lax med kokos. Vi beställer in en varsin rätt och efter att vi ätit ungefär halva så byter vi.
Efteråt går vi till yogurtstället och gör varsin yogurt med massor av topping på. Det är så att jag rullar hem efteråt. Grönljuset blinkar, sista chansen att ta sig över gatan. Han tar min hand och vi springer. “Kom igen!”, skrattar han när jag tvekar.

Ett år har gått. Det har vi konstaterat nu. Vi släcker lampan igen.
“Är du trött på mig ännu”, frågar han.
“Nej, jag gillar dig mer och mer”, svarar jag.
“Det är samma för mig. Jag gillar dig mer än någonsin”, säger han.

  • Postad 2016-09-20
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 5

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen