Kolhydratsdagen

Vi hade peppat länge, jag hade hört talas om den här munkbutiken. “De har alla möjliga munkar, med frukostflingor, popcorn, bacon, chips…”

Vi åkte dit lagom till frukost, jag fick såklart panik av utbudet. Den ena märkligare än den andra. Lavendelmunk, matcha, pumpa med chaifrosting, sirap och bacon.
Plötsligt ville jag bara ha en vanlig sockermunk. En perfekt, plain. Jag tog en choklad och jordnöt i samma veva. Han undrade vad jag höll på med, varför tog du enklast möjliga? Du kan köpa en plain munk var som helst?
Han tog en konstig munk med kolapopcorn, karamellsås och gud vet vad. Och en pumpadonut med lila frosting och små strösselspöken.

Jag sa att jag freakade, det blev för mycket. Och jag tror faktiskt inte att jag klarar en sådan sockerchock halv tio på morgonen.

Jag åt upp min sockermunk (fluffig, god, hade gärna känt mer frityr) och halva chokladmunken men sedan gick det inte. Smakade av hans knasmunkar också förstås.
Sedan åkte vi tillbaka hem och jag somnade. Jag vaknade, åt ett äpple till lunch och somnade igen. Vaknade lagom till eftermiddagen då solen skänker det där vackra kuststadsskenet till staden. Då collegeflickor och pojkar dyker upp runt downtown i jakt på snabb middag. Jag älskar att se dem, killarnas stora t-shirts med tryck och tjejernas tunna, flygiga klänningar. De påminner mig om vad jag drömde om som tonåring.

Han var ledig men jag tror han var helt okej med att göra absolut ingenting idag. Han ritade och lyssnade musik medan jag sov. Sedan retade han mig för att jag är så vek. Illamående i bil, klarade inte av att gå hela vägen upp till vattenfallet i Yosemite och nu besegrad av munkar?

Så är det ibland. Dagar med bara kolhydrater, ingen näring. Hela den här dagen var så. Kolhydrater utan innehåll.
Med ett undantag: han bokade en biljett till Sverige. Han kommer till min födelsedag och det känns tacksamt, så vackert och samtidigt självklart på samma gång.