Dimmiga dagar

Besöker brorsan och svägerska på deras båt i hamnen i Alameda, utanför San Francisco. Det är compact living utan like. Men det är fascinerande och se vilka smarta lösningar på saker och ting man kan komma på om man verkligen måste, exakt allt på båten dubblar som förvaringsställe.

Det var nog tio år sedan jag var här senast. Och med “här” menar jag SF och the bay area. Min ståndpunkt att jag föredrar LA kvarstår, om man nu måste jämföra. Men SF är gulligt på sina håll, det måste man medge. På ett sätt som LA naturligtvis inte kan vara. Söta hus, rara små kvarter proppfulla av små butiker, små caféer och restauranger. Som alltid hoppas jag möta Chris Isaak på någon gata men vi verkar inte röra oss i samma kretsar.

Chocken efter presidentvalet verkar lägga sig mer nu och resultera i antingen uppgivenhet (“nu skiter jag i allt”) eller en slags mobilisering. Temporär eller inte. “Jag ska skänka pengar till Planned Parenthood” osv. Hur kan man förresten vara emot planned parenthood? För mig helt obegripligt. Och då har jag ändå amerikanska vänner som har “blandade känslor”. För vad? Ett ställe där man kan få sexualrådgivning och preventivmedel? Herregud.

Ja, ibland glömmer man att världen är stor. Det är en känsla som både tröstar och oroar.