Jazzhands

Hemma, juli, asfalt och ibland regn


Får korr på bok och korr på lång artikel. Blir matt. Känner medelmåttans vindar blåsa över mig. Eller i mig snarare.

Gud vad jag inte orkar saker just nu. Kom hem från USA och gjorde en ToDo List i vanligt ordning, det var väl det som var första misstaget. Nu stirrar jag på listan och suckar inombords varje morgon medan jag dricker dagens första te.

Jag har inte jobbat eller skrivit för mycket, har hållit det på en lagom nivå. Kanske är det problemet, ibland när man har mycket att göra så producerar man bara. Man lägger inte ned känslor eller möda, man producerar.
Nu känner jag mig matt. Jag gör första intervjun kring nya boken och känner entusiasm men när det sedan är dags att gå igenom förläggarens kommentarer stänger jag ned dokumentet. Matt.

Jag är generellt tröttare i Stockholm. Egentligen inte så konstigt. Sedan jag började identifiera mig som introvert faller bitarna på plats. I Stockholm har jag öronen öppna på ett annat sätt, rakt upp så hos haren, vädrar fara. Det finns fler faror här, fler människor jag inte vill springa in i. Samtidigt finns det fler människor här jag gärna springer in i, tar en fika med eller äter lunch och det gör mig glad men också lite, lite trött. Men så är det nog för alla.

Därför är Kalifornien så bra och energigivande. Känner ett fåtal, staden är stor. Det är inte så att jag längtar tillbaka redan men jag preliminärbokar en biljett ändå.

  • Postad 2017-07-11
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen