Jazzhands

Tacksamheter etc

En Thanksgiving, full med potatismos, yams och en uppsprättad kalkon har kommit och gått. Mammans partner Ralph sa någonting vid middagen som jag ville skriva ned och använda till något men ville inte verka oförskämd och springa och hämta blocket medan vi åt och sedan glömde jag bort det.
Han berättade en annan gång om farmen han växte upp på. Den lämnade han illa kvickt så fort han hade åldern inne. Men när han var liten gosse på farmen fick han en ponny. Ett annat barn skulle säkert varit mäkta glad över en egen ponny men Ralph hatade den ponnyn. Enligt honom hatade ponnyn Ralph också så det var jämnt. Ponnyn, menade ralph, svalt sig själv och vägrade dricka vatten om inte gossen Ralph ledde honom till maten och vattenskålen. Detta, menade Ralph, gjorde ponnyn enbart på pin kiv eftersom den var förrädisk och hatisk.

Jag minns inte vad han sa för någonting igår men ofta kommer det bra saker ur hans mun. Han berättade i alla fall att på farmen åt de kyckling och potatismos och yams och sånt varenda dag till middag och kunde han skulle han äta det varje dag än idag för det var den bästa sortens mat. Kanske var det det jag skulle skriva ned men jag tror inte det. Det var något annat.

Jag tog med fem eller sex lådor macarons. Jag packade macaronerna löst och noga så att de inte skulle krossas eller spricka. När vi kom fram hällde morsan upp dem alla i en stor skål. Jaha. Det blev några över, de hällde hon i en plastpåse och frågade vem som ville ha. Jag noterade i mitt sinne att nästa gång, det blir väl till jul, bakar jag inte ömtåliga kakor. Inga lövtunna pepparkakor till exempel.

Vi åt maten, ingen bad någon bordsbön innan vilket förvånade mig eftersom släktingarna är religiösa. Kors och ikonbilder på väggen, inramade på sängbordet och dinglandes i bilen. Vi åt mat och sedan åt vi efterrätt som var något med pumpa och sedan var allt klart. Det kändes som ett så stort antiklimax, nästan slöseri, efter så långa förberedelser inför måltiden. Dottern som körde upp från LA och det tog fyra timmar och så vidare. Kalkonen som tog ett halvt dygn att göra i ordning. Det var uppätet på tjugo minuter. Vi tackade för oss och bilade hem på lite mer än två timmar. Tomhet ändå.

  • Postad 2017-11-26
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen