Vänner och vänskap

Vännerna är ledsna. En vän är ledsen eftersom en relation har tagit slut. Han säger att alla andra relationer som fått ett avslut har gett honom sorg men den här gången är det fysiskt, det sitter i hela kroppen och i magen. Jag förvånas över att detta är en ny upplevelse för honom. Jag blir nästan avundsjuk.

Hur kan relationer, konflikter och brustna hjärtan kännas så olika för människor?

Två andra vänner är i luven på varandra. Eller, riktigt så är det inte. De har avslutat sin vänskapsrelation och går mest runt i sviterna av den. Någon minns ett samtal, någon minns ett gräl. En berättar om vad hon önskar att hon hade sagt, den andre att hon gärna skulle förbli vän eller i alla fall kontakt. Inte helt avklippt.
Själv fattar jag inte vad deras konflikt faktiskt handlat om, vad som egentligen hänt. Jag tror den handlar om att man haft olika förväntningar på vänskapen, olika syn på vänskap över huvud taget men jag kan ha fel.

Hur kan vänskapsrelationer se så olika ut för människor?

Det är ett under att vi ens hittar människor att umgås med, att vi över huvud taget kan känna närhet och hålla sams.

Igår gjorde jag avslappningsövningar hela dagen. Jag andades medvetet, lyssnade på instruktioner på nätet. Jag måste få ned min hastiga, ytliga andning. Jag måste sova bättre (trots tabletter) och jag måste få bort det här kliandet vid sänggåendet. Jag har märkt att när jag är nervös, har ångest, oro eller bara räds någonting dåligt så kliar det över hela kroppen när jag ska gå och lägga mig. Hur trött jag än är kliar det som myror på hela kroppen. Jag har märkt det tidigare, till exempel när jag var i en trist relation som egentligen var stendöd. Det kliade så att jag grät av frustration och gick till en läkare som tog blodprover och konstaterade att det hela inte hade någon fysisk förklaring alls.
Det visste jag ju egentligen.

Jag vet egentligen också varför jag andas ytligt och känner mig ångestfylld. Det har att göra med yttre krav, känslan av att jag inte kan leverera, att jag är en bluff. Och – kravet och synen på mig i en vänskapsrelation.
Det är så knasigt med mänskliga relationer, det är ju egentligen ingen förhandlingssituation. Som när en kärleksrelation tar slut, man luras att tro att det går att resonera fram en kompromiss, ett nytt försök.
Egentligen är det samma sak med vänskapsrelationer. Man måste se vad man vill få ut av dem men också vad man kan få ut av dem och samtidigt ge.

Jag säger åt bokförlaget att nu har jag gjort min sista intervju för den här gången. Jag pallar inte mer. Jag andas för ytligt och för hastigt och känner att jag driver längre och längre bort från personen jag är och personen som skriver saker.
De förstår. De går i alla fall med på mitt önskemål. Jag får stanna hemma, göra avslappningsövningar. De hoppas att jag skriver saker.