Jazzhands

Morgondagen och onda ögat

Det finns en typ av människa jag alltid gett onda ögat till på planet – de som hostar, snorar, snyter sig och är allmänt förkylda. Är man inte lite ego ändå, som utsätter alla andra på planet för sin smitta?
Ja, men livet lär ut läxor ändå. Nu ligger jag här på soffan, under filt och pläd, och sträcker mig efter nässpray. Javisst, höstens första förkylning har anlänt. Jag blir verkligen inte sjuk ofta. Men nu, dagen före flygresa.

Egentligen blev jag sjuk tidigare i veckan och egentligen har nästäppan faktiskt blivit bättre. Kommer inte att snyta mig i ett på planet. Alltid något. Ringde min pappas rara fru igår för att säga hej då, jag åker nu och jag hann bara säga “Hej det är Caroline” innan hon frågade “Är du förkyld?”.

Jag har inte ont i halsen, det hade jag för tre dagar sedan. Så jag hoppas att kunna undvika de andra passagerarnas vrede.

Drömde konstigt och vemodigt i natt. Att jag skulle på en bröllopsfest med ett gäng härliga vänner men fick inte plats i deras bilar och det glömde de berätta för mig. Sedan ringde någon wedding planner och sa att jag tyvärr blivit nedbumpad från listan och var nu inte längre välkommen till middagen men till kaffet och tårtan. De beklagade men nu blev det så här.

Vaknade och kände vemod inför stundade resa. Kommer jag att bumpas ned? Från alla vänners listor?
Nej, det tror jag inte.
Men det kan ju kännas så ändå ibland. Om än för en halv minut.

  • Postad 2018-09-01
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 3

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen