Slutspurtat

För alla som har ringt, sms:at och mailat mig med frågor om mina guldstjärnor så har jag glädjen att meddela att jag fick den 21:a igår. Det betyder att jag inte bara klarade målet jag satte för mig själv utan också är med och tävlar om en yogamatta. Som min vän Marie påpekade “Är det inte drömmen om Kalifornien ändå?”.
Jo, det är det. Att åka till surflandet där folk går på restaurang i flip-flops, odlar egen marijuana och bor i hus med sexton sovrum för att hitta lugnet på yogamattan.
Jag är fortfarande inte bekväm med att säga namaste efter lektionen och jag är definitivt inte bekväm med “nu avslutar vi med ett gemensamt OOOOOOOOOOOOMMMMMMM”. Men så är jag ju inte 100% Kalifornien heller. Bara runt 50% högst.

Slutspurt i dubbel bemärkelse eftersom jag lämnar staden i morgon och sedan landet.
Hur känns det? Alltså lite nervigt och trist känns det allt. Uthärdligt såklart men inte skoj. Viss nervositet, visst vemod. Men jag har ju en väl uttänkt strategi, ny för i år: jag har ju köpt två marsvin som jag kan se fram emot att komma hem till. Genidrag om man frågar mig. Har visserligen inte träffat knattarna ännu men det är någonting att se fram emot och kan komma att göra framtida resor lättare? Det blir mer att åka hem till någonting än att lämna någonting?
Så är tanken.