Jazzhands

Glada sommar

Vaknar och somnar med en oro och nervositet men försöker att bara ignorera. När jag inte ignorerar tränar jag eller så håller jag på med andningsövningar eller andningsfokus. Börjar sakta tro att detta är människans normaltillstånd.
Ser pÃ¥ mina marsvin som ju vet – eller borde veta – att jag är deras vän. Om inte deras vän sÃ¥ i alla fall den som ger dem mat, som hjälper dem i deras överlevnad. De borde känna igen min doft som “ofarlig” eller i alla fall inte ett primärt hot. ÄndÃ¥ har de kvar sitt flockbeteende och djupt nere i deras gener vet de att de är bytesdjur sÃ¥ de springer ifrÃ¥n mig när jag närmar mig dem. Springer, flyr, gömmer sig. Det är deras normaltillstÃ¥nd – att inte lita pÃ¥ nÃ¥gon, att utgÃ¥ frÃ¥n att ingen vill dem väl.
Är det mitt normaltillstånd?
Sådan vill jag inte vara. Så varför är jag orolig och nervös hela tiden? Var bjuden på två födelsedagsfester i helgen, hade tänkt gå men ändrade mig. Det gick inte, funkade inte.
Kanske är det inte alla andra som inte vill mig väl som är den stora oron, kanske är det att alla andra ska tro att jag inte vill dem väl som är rädslan?

  • Postad 2019-07-08
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 4

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen