Jazzhands

Annandagsblues

Jag packar ned julen. Det mesta av den i alla fall. Pynt och små, dyra glitterfigurer jag samlat på mig under åren. Det är alltid häpnadsväckande hur snabbt julpyntet känns gammalt, hur snabbt julen känns över.

Är det för att jag frilansar och har deadlines samma dag som folk kommer tillbaka till redaktionen? Då mina texter ska ligga och vänta på dem som en första uppgift efter semestern?

Nej, jag tror det är någonting allmängiltigt. Jag tror också att det har att göra med min latenta stress och underliggande krav på att inte göra någon besviken. Inte reta upp någon, inte starta någonting trist på självaste julen, inte ge fel julklappar.

Jag drömde (därför) att jag träffade mormor på tunnelbanan. Jag sa att jag skulle hälsa på henne “senare”. Hon nickade, lite besviken, reste sig för att gå av fast det inte var hennes station och hoppade ned på spåret. Jag satt i chock och förtvivlan, fullt medveten om att skulden var min.

Har drömt mycket sånt nu. Skuldtyngda drömmar, drömmar i vilka jag stressar mig sönder och samman.

Så nu monterar jag ned julen. För den här gången.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen