Små och stora sjukdomar

Det tråkigaste med marsvin är att de är så känsliga, sa en jag känner som föder upp djuren. De blir så lätt sjuka, de dör så lätt.
Så när jag kände en knöl runt Figges ena juver förstod jag direkt att nu var det min tur att uppleva det alla marsvinsägare, kanske alla djurägare, upplever: hjälplösheten.

Det visade sig mycket riktigt vara en tumör, precis som jag misstänkte. Den behöver opereras bort så snart som möjligt. Problemet är att det är så oerhört få kliniker i Stockholm (och då räknar jag in Märsta och Sigtuna) som opererar på smådjur. Det krävs en helt annan kunskap, det är en så mycket större risk förknippat med narkos hos de små djuren. De reagerar helt annorlunda på stress och trauma.

Så det finns ingen tid för Figge, inte i hela Stockholmsomårdet med omnejd, förrän om fjorton dagar. Idag känns den större än för några dagar sedan då jag upptäckte den. Igår läckte den. Det känns så trist, så hjälplöst.
Han får extra godisar och extra kramar. Att vara så olyckligt och lyckligt ovetande – om både sitt öde och om hur älskad han är.