- Postad 2020-04-06
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: None
När de ringer
Jo, det här med min examen i socialantropologi. Redaktören som frågade om den var ute efter en antropolog till ett populärt tv-program. Hade jag tackat ja hade det varit en seger för min akademiska karriär.
(Eller så hade kanalen fått mail med “jävla ljugarmedia och fake news hon är ju inte antropolog…?!? ELLER?!??)
(När jag pluggade antropologi dröjde det säkert ett år innan jag fattade varför grannar och annat löst folk frågade om jag “hade varit i Järna ännu” efter att de fått svar på frågan “vad gör du nu?”)
(Antropologi – ett så missförstått ämne)
Men i och med att jag numera, som sagt, är fast tv-recensent på GP så tackade jag nej. Jag kan inte recensera en bransch jag också medverkar i, tänkte jag.
Så förvirringen kring min professionella utbildning fortsätter, gissar jag. Suck.
Resten av historien
Har haft påtagligt med mycket milt “ont i bröstet” sedan i torsdags då jag fick för mig att jag skulle “gå hem”. Jag hade varit med i Efter fem och pratat om Tiger King men knappt varit ute på hela dagen. Under taxiresan till studion blev jag åksjuk, som jag ofta blir.
“När du är nervös inför nåt tv-framträdande”, skockade A. Han har fel. Jag är aldrig nervös för sånt. Däremot blir jag åksjuk när jag inte har ätit någonting på länge innan resan. Om jag åker på någon slags tom mage.
På hemvägen bad jag taxin släppa mig tidigare, jag hade tänkt Kungsträdgården först, det är en lagom promenad. Men himlen såg mörk ut vilket borde fått mig att tänka “äh, kanske åka direkt hem?” men istället hörde jag mig säga “Du kan släppa mig var som helst nära Slussen”. Vilken han gjorde. Vid det laget hade det inte bara börjat ösregna utan det var någon slags storm också.
Jag kände “jag kan inte ändra mig nu” och “lite spännande med regn?” och gick hem. Stannade till i portar några sekunder och tog mig vidare. Kände mig som Odysseus.
Sedan dess ont i bröstet. Lite rinnig näsa. Säkert förkylning? Men håller mig inne ändå. Verkar mest beställa grejer på nätet, som dyra ekologiska tvålar med motiveringen “de går ju åt”. När jag inte gör det städar jag men det är ändå stökigt. Marsvinens fel mest.
Och så läser jag dessvärre läsarkommentarer på saker jag skrivit. Varför?
Den goda nyheten är ju att jag numera är regelbunden, fast tv-recensent på GP. Jag känner en sådan enorm tacksamhet för detta uppdrag. Så jag jobbar hemma. I soffan. Med ett djur i famnen.
…och försöker att inte oroas för nära, kära och de jag omedvetet kan ha smittat trots att jag hållit mig borta från folk.
- Postad 2020-04-06
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: 1
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments