Jazzhands

Veckans kommentarer

Här skrev jag en liten modehistorisk kommentar till Göteborgsskolan Jensens uppmaning till eleverna att klä sig propert. Och med propert menar piké. Den texten blev jag nöjd med.

Och så gick jag till terapeuten igen. Hon såg mig på tv sa hon. En granne med en liten hund som jag känt sedan hunden var valp sa att hunden hörde min röst på tv och sprang in i vardagsrummet och letade efter mig.

Jag lade mig på divanen. Jag börjar gilla den metoden mer och mer, ligga vänd från terapeuten och stirra upp i taket och ut genom ett dammigt fönster. Freud hade en poäng.

Jag ligger där och tänker att jag inte har någonting nytt att berätta. Ingenting alls faktiskt. Sover dåligt, i vanlig ordning. Det vore helt enkelt en ofantlig nyhet om jag för en gångs skull sov bra.

Vi talar mer om min sömn. Jag halkar in på saker, som när jag hamnade hos en dålig värdfamilj i USA och värdpappan kom in i mitt rum på natten.
Som när jag var sexton år och blev utkastad på gatan i London, utan minsta peng. Tog mig till svenska kyrkan – det enda jag kunde tänka på – och fick sova i en skrubb.

Har inte pratat mycket om detta. Har inte reflekterat över att dessa händelser är förknippade med “natt” och “sömn”.
Får ett tryck över bröstet när jag berättar om dessa saker som jag sällan eller aldrig berättat om, av rädsla för att de ska bagatelliseras gissar jag. De få gånger jag yppat har jag gett berättelserna ett skimmer av galet äventyr. Nu får jag ont i bröstet och andas så där flyktigt och lätt.

Och mer vill jag och kan jag inte säga om saken just nu.

  • Postad 2020-10-02
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 1

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen