Jazzhands

Dra på trissor!

Är det bara jag som blir generad när medelålders människor (jag tror det gäller män i synnerhet) försöker vara fräcka?

Jag kan verkligen inte droppa några namn men jag har, vid tre olika tillfällen, hört tre olika medlålders kulturmän på DN uttrycka sig lite fräckt och vågat. Sådär, chockerande. Ord man inte visste de kunde.

Och jag vill inte alls besväras men jag gör det ändå. Sjunker ned bakom min dator och rodnar. Känner mig som Peggy i Mad Men. En sån min.

Kulturmän i kulturkläder ska väl inte vara fräcka heller? De ska vara intellektuella, förneka köttet och se lockelser som något banalt, något för de svagsinta.

Säger jag och tänker på min bok som i ärlighetens namn är så förvånande fräck (den förvånar mig själv eftersom jag är en ofräck människa, from som ett lamm) att mamma inte kommer att få läsa den. Inte Peter heller (förlåt, Peter). Men jag är ju inte medelålders än. Om jag rappar på och skriver klart den innan jag blir det så klarar jag mig ur knipan.

  • Postad 2009-08-31
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

  • Peter, 3:32 am September 1, 2009:

    eh eh eh. Du tror inte jag kommer bestalla 5 ex och ge bade migsjalv och svennarna har?

  • Peter, 3:32 am September 1, 2009:

    eh eh eh. Du tror inte jag kommer bestalla 5 ex och ge bade migsjalv och svennarna har?

  • Caroline, 9:26 am September 1, 2009:

    No dude. Eller, ge till svennarna men läs inte själv.

  • Caroline, 9:26 am September 1, 2009:

    No dude. Eller, ge till svennarna men läs inte själv.

  • Katarina (bjooti, splodgy...crazy bloglady), 9:07 pm September 1, 2009:

    Fräcka gubbar är jättejobbiga – i alla fall de som är otippat fräcka. Vet aldrig hur jag ska reagera på dem. Hm.

  • Katarina (bjooti, splodgy...crazy bloglady), 9:07 pm September 1, 2009:

    Fräcka gubbar är jättejobbiga – i alla fall de som är otippat fräcka. Vet aldrig hur jag ska reagera på dem. Hm.

  • Erik, 12:36 pm September 5, 2009:

    Hörrudu. Vänta bara. Plötsligt en dag står du där med grå hårbotten och skrattar gott åt något du tycker är genuint roligt. Och runt omkring ser du hur det duckas bakom skärmarna. Man förändras dessvärre inte inuti. Det är det hårda, det är det man måste stå ut med. Det enda som tröstar en aning är att man med stigande ålder inte riktigt bryr sig lika mycket om vad andra anser.
    Alternativet är att hålla käft och skratta inuti. För att inte hamna i en text som lite hånfullt tillbakalutat gör sig lustig över äldre mäns tondövhet. Igen.
    Som gubbe kan jag tycka att fräcka tanter är outhärdliga.
    Och unga självsäkra hipsters som inte vet hur det känns att som förälder försöka trösta ett tröstlöst skolbarn.
    Och unga självsäkra hipsters som ännu inte hunnit fram till upplevelsen av inte bara drömmar, utan även förverkligade drömmar, försvinner i backspegelns krympande reflexion. Och att det är okej.
    Det som återstår är tid och arbete och samma skrot och korn och alla är i grunden exakt likasamma.
    Som gubbe har jag vant mig vid att bli omskriven som gubbe.
    Jag har vant mig vid att vika undan.
    Du skriver bra och intelligent.

  • Erik, 12:36 pm September 5, 2009:

    Hörrudu. Vänta bara. Plötsligt en dag står du där med grå hårbotten och skrattar gott åt något du tycker är genuint roligt. Och runt omkring ser du hur det duckas bakom skärmarna. Man förändras dessvärre inte inuti. Det är det hårda, det är det man måste stå ut med. Det enda som tröstar en aning är att man med stigande ålder inte riktigt bryr sig lika mycket om vad andra anser.
    Alternativet är att hålla käft och skratta inuti. För att inte hamna i en text som lite hånfullt tillbakalutat gör sig lustig över äldre mäns tondövhet. Igen.
    Som gubbe kan jag tycka att fräcka tanter är outhärdliga.
    Och unga självsäkra hipsters som inte vet hur det känns att som förälder försöka trösta ett tröstlöst skolbarn.
    Och unga självsäkra hipsters som ännu inte hunnit fram till upplevelsen av inte bara drömmar, utan även förverkligade drömmar, försvinner i backspegelns krympande reflexion. Och att det är okej.
    Det som återstår är tid och arbete och samma skrot och korn och alla är i grunden exakt likasamma.
    Som gubbe har jag vant mig vid att bli omskriven som gubbe.
    Jag har vant mig vid att vika undan.
    Du skriver bra och intelligent.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen