Jazzhands

Ännu ett kärleksbrev

bill1

Det finns för få hjältar. Det är förklaringen.

Det finns fullt av “sköna snubbar”, på tv såväl som i livet i stort (jag bor runt hörnet från Grandpa). Svennebananer DeLuxe som svänger sig med stil och den så kallade glimten i ögat. Ja, jag talar även om Jason Stackhouse.

Men hjältar, det finns för få av deras sort. I allmänhet vill de flesta hellre spela Judas än Jesus. Vari ligger utmaningen liksom? Publiken älskar en bra skurk. Eller en gambler. En hjälte får liksom alltid förr eller senare epitetet “tråkig” eller “torr”.

Som Superman Returns. Jag tyckte den var fantastisk. Seriefans jag pratar med tycker i allmänhet att Stålmannen är rätt så trist. Samma nit (!) hela tiden och samma jesuskomplex. När ska han visa lite mänskliga drag?

Och så nu Bill. Läser i Entertainment Now att han bara hamnar på tredje plats efter Alexander Skarsgård (39%) och Twilight-killen (20-nånting procent), med endast 10% i omröstningen om läsarnas favoritvampyr.

Orättvist, tycker jag. Här är en kille som är en dröm och vi tycker att han är tråkig för att han gör allt det där som riktiga, romantiska hjätar förväntas göra? Vi föredrar en bad guy framför någon som troget står vid vår sida no matter what? Gud, vad hände med romantiken! Har vi blivit så cyniska i vårt tv-tittande att vi föredrar en hormonstinn oneliner-maskin framför någon som tar frasen “finns här för dig”på allvar?

Jag välkomnar en så alligenom klassisk och romantik hjälte som Bill. Han, precis som Meatloaf, gör ju allt för kärleken och kärleken allena. Det vi säger oss vilja uppleva men när det väl kommer till kritan anser vi det vara tråkigt. Eller?

Gud, Entertainment Nows undersökning gör mig helt förkrossad. Vad hände med den orubbliga kärleken, people? Vad hände med hjälten som bara gör vad en man ska göra?

Etiketter None

  • Objektifiering är kalas (i Bon Temps) « Ozymandias Suspensoar, 3:58 pm September 10, 2009:

    […] Han är en riktig man men enligt de många kvinnliga tittarna (se bl.a. Caroline Hainer här) precis rätt blandning av hårt och mjukt, mystik och trygghet. Även om Alexander Skarsgård är […]

  • Objektifiering är kalas (i Bon Temps) « Ozymandias Suspensoar, 3:58 pm September 10, 2009:

    […] Han är en riktig man men enligt de många kvinnliga tittarna (se bl.a. Caroline Hainer här) precis rätt blandning av hårt och mjukt, mystik och trygghet. Även om Alexander Skarsgård är […]

  • Amanda, 9:34 am September 11, 2009:

    Men Bill är ju så tråkig! Plus att han faktiskt är ett asshole mot Sookie upprepade gånger.

  • Tehataren, 3:03 pm September 11, 2009:

    … och inte är det bättre i verkligheten. Det finns ett skäl till att det är de spännande, farliga otäcka kräken som får alla de spännande brudarna. Det är inte den snälla, trevliga romantiska killen. Honom vill alla de spännande tjejerna vara kompis med, och kommer och gråter ut hos när det för femtioelfte gången skitit sig med senaste Badguy.

    MEN JAG ÄR INTE BITTER.

    Och bara för att man inte är trevlig betyder inte det att man är en spännande badguy, tyvärr.

  • Tehataren, 3:03 pm September 11, 2009:

    … och inte är det bättre i verkligheten. Det finns ett skäl till att det är de spännande, farliga otäcka kräken som får alla de spännande brudarna. Det är inte den snälla, trevliga romantiska killen. Honom vill alla de spännande tjejerna vara kompis med, och kommer och gråter ut hos när det för femtioelfte gången skitit sig med senaste Badguy.

    MEN JAG ÄR INTE BITTER.

    Och bara för att man inte är trevlig betyder inte det att man är en spännande badguy, tyvärr.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen