När gitarren kommer fram drar jag

Såg Scott Pilgrim igår. Den är inte särskilt bra. Men så är jag inte en förvuxen tonårsman heller, som aldrig lämnat tv-spelsstadiet.
Men det som gjorde djupast intryck på mig – eller ska jag säga lämnade störst sår – var scenen då Scott Pilgrim tar upp sin gitarr (alla förvuxna män tycks spela i band/samla på skivor) och inte lite stolt berättar för tjejen an är kär i att han skrivit en låt till henne.

Sen tar han upp gitarren…och spelar den för henne!
Hon sitter vid hans fötter medan han smeker strängarna och sjunger hennes namn.

Detta, kan jag säga, är ett av mina mesta möjliga mardrömsscenarior. Att någon med rockdrömmar ska spela en låt för mig.
Eller, till och med att någon ska spela en låt, vilken som helst, på sin gitarr på mitt födelsedagskalas. Det är en mardröm och en skräckvision jag levt med länge. Jag känner folk med gitarr. Jag känner män med gitarr. Jag känner förvuxna tonårsmän med gitarr. Dock verkar ingen av dem kär i mig så jag är safe ett tag till. Hoppas jag.

Share this:

• Click to share on Twitter (Opens in new window)
• Click to share on Facebook (Opens in new window)

Like this:

Like Loading...

Related

• Postad 2010-08-17
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None

• Katta Kvack, 6:01 pm August 17, 2010:

  Ã…h vad roligt. Det kastar mig genast tillbaka till gymnasietiden när jag spelade tillsammans med Lina Lud. Jag var tillsammans med en av alla de trummisar vi avverkade. Min födelsedag lommade nära och jag fick reda på att han hade skrivit en låt till mig i födelsedagspresent. Jag trodde jag skulle dö, och INTE av lycka. I ren och skär panik gjorde jag slut med honom dagen innan jag fyllde år (fyller den 12 december). Dagen efter min födelsedag, på lucia, skulle vi spela på något Lucia-jippo i Farsta gymnasiets aula. Att stämningen var en smula tryckt på scen är en grov underdrift.

• Katta Kvack, 6:01 pm August 17, 2010:

  Ã…h vad roligt. Det kastar mig genast tillbaka till gymnasietiden när jag spelade tillsammans med Lina Lud. Jag var tillsammans med en av alla de trummisar vi avverkade. Min födelsedag lommade nära och jag fick reda på att han hade skrivit en låt till mig i födelsedagspresent. Jag trodde jag skulle dö, och INTE av lycka. I ren och skär panik gjorde jag slut med honom dagen innan jag fyllde år (fyller den 12 december). Dagen efter min födelsedag, på lucia, skulle vi spela på något Lucia-jippo i Farsta gymnasiets aula. Att stämningen var en smula tryckt på scen är en grov underdrift.

• Jazzhands, 6:09 pm August 17, 2010:

  Jag vill skriva en novell om detta!

• Jazzhands, 6:09 pm August 17, 2010:

  Jag vill skriva en novell om detta!

• T-Anna, 7:03 pm August 17, 2010:

  Men å, att växa ur tevespelsstadiet, vad tråkigt. Nu tror jag iofs att inte Scott Pilgrim är något jag vill se heller, eftersom jag inte läst serien, men är du inte rent generellt lite hård mot nördintressen (minns “för mycket pojkfantasi ” i Inception-recensionen)? Det finns trots allt otaliga kvinnor i alla åldrar som delar nämnda intressen.

  (kommer nog heller aldrig växa ur gitarrserenadsdrömmarna, men det är ju en annan grej.)

• T-Anna, 7:03 pm August 17, 2010:

  Men å, att växa ur tevespelsstadiet, vad tråkigt. Nu tror jag iofs att inte Scott Pilgrim är något jag vill se heller, eftersom jag inte läst serien, men är du inte rent generellt lite hård mot nördintressen (minns “för mycket pojkfantasi ” i Inception-recensionen)? Det finns trots allt otaliga kvinnor i alla åldrar som delar nämnda intressen.

  (kommer nog heller aldrig växa ur gitarrserenadsdrömmarna, men det är ju en annan grej.)

• Jazzhands, 9:22 pm August 17, 2010:

  Det är svårt det där. Jag blir ju själv ofta kallad nörd. Simpsonnörd, 24-nörd och filmnörd. Nörd i allmänhet. En gång ringde Tv4 och sa “Vi ska prata om nördar i morgonprogrammet och vi fick tips om dig!”

  Jag är inte av uppfattningen att man ska omfamna nörden, att man kan vara en stolt nörd. Nörd är något man kallas, inte kan kalla sig själv. De som stolt kallar sig nördar har aldrig stått ensamma på skolgården, tänker jag mig. Kanske naivt tänkt? Rätta mig gärna. Det stod “Carro = Cp-nörd” på toaletten en gång, på mellanstadiet. Jag är inte en stolt nörd, nej.

  Tänk Morgan i Ullared eller grabbarna i FCZ. Gissar att de skulle ge en högerhand för att slippa kallas nördar.

  Och jo, kanske är det mina egna fördomar som gör mig hård. Självklart kan man spela tv-spel. Självklart. Och givetvis kan pojkdrömmar vara fina, och Peter Pan-drömmen om att aldrig behöva växa upp. Jag är inte emot det, per se. Hurra för intressen som är så viktiga för en person att han går helhjärtat in i dem. Hurra för Napoleon Dynamite, som vägrar se sig själv som nörd trots att alla andra gör det.

  Jag lyssnar just nu på musikallåtar, det är rätt nördigt. Och kanske kunde man kalla min “sminknörd” om man med nörd menar någon som ägnar mycket tid och intresse åt något?
  Men när jag pratar om förvuxna tv-spelare menar jag en viss sorts män som vägrar ta ansvar för sig själva, som istället för att se till egna känslor och behov låter någon poplåt uttrycka det, och så raseras ännu ett förhållande som säkert kunde gått hyfsat om personen ifråga hade morskat till sig lite istället för att sätta på The Smiths och valt den självömkande vägen istället.

  Eh…issues?

• Jazzhands, 9:22 pm August 17, 2010:

  Det är svårt det där. Jag blir ju själv ofta kallad nörd. Simpsonnörd, 24-nörd och filmnörd. Nörd i allmänhet. En gång ringde Tv4 och sa “Vi ska prata om nördar i morgonprogrammet och vi fick tips om dig!”

  Jag är inte av uppfattningen att man ska omfamna nörden, att man kan vara en stolt nörd. Nörd är något man kallas, inte kan kalla sig själv. De som stolt kallar sig nördar har aldrig stått ensamma på skolgården, tänker jag mig. Kanske naivt tänkt? Rätta mig gärna. Det stod “Carro = Cp-nörd” på toaletten en gång, på mellanstadiet. Jag är inte en stolt nörd, nej.

  Tänk Morgan i Ullared eller grabbarna i FCZ. Gissar att de skulle ge en högerhand för att slippa kallas nördar.

  Och jo, kanske är det mina egna fördomar som gör mig hård. Självklart kan man spela tv-spel. Självklart. Och givetvis kan pojkdrömmar vara fina, och Peter Pan-drömmen om att aldrig behöva växa upp. Jag är inte emot det, per se. Hurra för intressen som är så viktiga för en person att han går helhjärtat in i dem. Hurra för Napoleon Dynamite, som vägrar se sig själv som nörd trots att alla andra gör det.

  Jag lyssnar just nu på musikallåtar, det är rätt nördigt. Och kanske kunde man kalla min “sminknörd” om man med nörd menar någon som ägnar mycket tid och intresse åt något?
  Men när jag pratar om förvuxna tv-spelare menar jag en viss sorts män som vägrar ta ansvar för sig själva, som istället för att se till egna känslor och behov låter någon poplåt uttrycka det, och så raseras ännu ett förhållande som säkert kunde gått hyfsat om personen ifråga hade morskat till sig lite istället för att sätta på The Smiths och valt den självömkande vägen istället.

  Eh…issues?

• T-Anna, 9:55 pm August 17, 2010:

  Ja, just runtnördtänkande är svårt – jag fattar vad du menar.

  Tanke 1) Jag antar att jag reagerade lite på just tv-spelsdelen + din kritik mot “tänk om…” tänkandet i Inception som känns lite som grundtanken i både scifi och en hel del andra typiska nördgrejer jag nu råkae gilla (aj, mitt ego, typ). De behöver inte nödvändigtvis vara pojkrumsaktigt eller vuxenvägrande – tankeexperiment är en viktig del av teoretisk filosofi, t.ex, även om de naturligtvis är mycket mer sofistikerade.

  Tanke 2) Jag tror absolut ett det finns revanscherade nördar (själv är jag bara lite) som har valt att reclaima ordet. För att de fattat att mainstreamkulturen inte passar dem och att det faktiskt finns plats för dem ändå. Det hänger hundratals på io9 🙂

  Tanke 3) Jag håller absolut med dig om den vuxenvägrande pojkmannen är sjukt irriterande, men han är nog lika vanlig bland fanboys som hockeykillar (tänk grabbarna med ölen runt matchen) , bara med olika uttryck, och har kanske med maskulinitet och privilegier ett göra. Måste tänka mer på det här.

• T-Anna, 9:55 pm August 17, 2010:

  Ja, just runtnördtänkande är svårt – jag fattar vad du menar.

  Tanke 1) Jag antar att jag reagerade lite på just tv-spelsdelen + din kritik mot “tänk om…” tänkandet i Inception som känns lite som grundtanken i både scifi och en hel del andra typiska nördgrejer jag nu råkae gilla (aj, mitt ego, typ). De behöver inte nödvändigtvis vara pojkrumsaktigt eller vuxenvägrande – tankeexperiment är en viktig del av teoretisk filosofi, t.ex, även om de naturligtvis är mycket mer sofistikerade.

  Tanke 2) Jag tror absolut ett det finns revanscherade nördar (själv är jag bara lite) som har valt att reclaima ordet. För att de fattat att mainstreamkulturen inte passar dem och att det faktiskt finns plats för dem ändå. Det hänger hundratals på io9 🙂

  Tanke 3) Jag håller absolut med dig om den vuxenvägrande pojkmannen är sjukt irriterande, men han är nog lika vanlig bland fanboys som hockeykillar (tänk grabbarna med ölen runt matchen) , bara med olika uttryck, och har kanske med maskulinitet och privilegier ett göra. Måste tänka mer på det här.

• T-Anna, 10:14 pm August 17, 2010:

  Boktips förresten:” She’s Such a Geek” (red. Annalee Newitz), “American Nerd: The Story of My People” av Benjamin Nugent , och “Nerds: Who They Are and Why We Need More of Them” av David Anderegg.

• T-Anna, 10:14 pm August 17, 2010:

  Boktips förresten:” She’s Such a Geek” (red. Annalee Newitz), “American Nerd: The Story of My People” av Benjamin Nugent , och “Nerds: Who They Are and Why We Need More of Them” av David Anderegg.

• Flemming, 10:48 am August 18, 2010:

  Jag kan väl uppskatta att tjejer propagerar för att få göra nördiga saker och sånt, eller att t.ex folk med Aspergers sluter sig samman och värnar sina intressen, eller att folk som gillar Star Wars onanerar tillsammans, men att skapa en subkultur som “nördar” känns överlag lite tveksamt.

  Pojkmannen är nog något lite annat dock. Det är ju den här “Vi som inte sa hora”-typen, som sitter fast i den romantiska myten, samtidigt som de inte har libido att leva ut den, och snarast letar efter en mamma, som han kan “vara känslig pojke” med. (Att “vara känslig pojke” borde ju betala sig…) Det är snarast en sorts narcissism. Jag har nog själv delar av både nörd och pojkman i mig (eller iallafall vore det en underbar Lördagskväll), men det är rätt värdelösa mytologier att följa om man vill ha ett liv som är någorlunda på allvar.
  Se också:
  http://en.wikipedia.org/wiki/Puer_aeternus

• Flemming, 10:48 am August 18, 2010:

  Jag kan väl uppskatta att tjejer propagerar för att få göra nördiga saker och sånt, eller att t.ex folk med Aspergers sluter sig samman och värnar sina intressen, eller att folk som gillar Star Wars onanerar tillsammans, men att skapa en subkultur som “nördar” känns överlag lite tveksamt.

  Pojkmannen är nog något lite annat dock. Det är ju den här “Vi som inte sa hora”-typen, som sitter fast i den romantiska myten, samtidigt som de inte har libido att leva ut den, och snarast letar efter en mamma, som han kan “vara känslig pojke” med. (Att “vara känslig pojke” borde ju betala sig…) Det är snarast en sorts narcissism. Jag har nog själv delar av både nörd och pojkman i mig (eller iallafall vore det en underbar Lördagskväll), men det är rätt värdelösa mytologier att följa om man vill ha ett liv som är någorlunda på allvar.
  Se också:
  http://en.wikipedia.org/wiki/Puer_aeternus

• Flemming, 10:59 am August 18, 2010:

  Och jo, jag håller med T-Anna att pojkmannen finns i en hockeykille-version också. I Sandahls epos har man ju två pojkmän som de enda valmöjligheterna, en hockeykille och en känslig pojke.

• Flemming, 10:59 am August 18, 2010:

  Och jo, jag håller med T-Anna att pojkmannen finns i en hockeykille-version också. I Sandahls epos har man ju två pojkmän som de enda valmöjligheterna, en hockeykille och en känslig pojke.

• Caroline, 2:25 pm August 18, 2010:

  Jag ska såklart tänka mer på detta. You have given me much to think about men spontant – jo, jag är helt fel målgrupp för sci-fi och dömer den nog spontant lite för hårt också på grund av detta. Detta är helt korrekt och något jag bör tänka på, Anna. Det andra ska jag tänka lite till på!

  Och ja, gud vad det finns pojkmän i brölande svennebanan/hockeykille-version också. Yikes!

• Caroline, 2:25 pm August 18, 2010:

  Jag ska såklart tänka mer på detta. You have given me much to think about men spontant – jo, jag är helt fel målgrupp för sci-fi och dömer den nog spontant lite för hårt också på grund av detta. Detta är helt korrekt och något jag bör tänka på, Anna. Det andra ska jag tänka lite till på!

  Och ja, gud vad det finns pojkmän i brölande svennebanan/hockeykille-version också. Yikes!

• Göran, 7:11 pm August 19, 2010:

  När jag pluggade åkte jag och några kursare till fjällen över en långhelg. En kille var väldigt kär i en av tjejerna och tog sålunda med sig sin gitarr. När han höll på att packa hemma i pojkrummet så tittade hans mamma in lite snabbt, noterade instrumentet och frågade med sorgsen röst “Men Mattias, ska du verkligen ta med dig gitarren? Du kan ju bara en låt…” (Lightning Crashes för övrigt)
  Kom att tänka på det helt oförhappandes.
  ..
  Och back off from the tv-spel. Tycker att du blandar ihop olika steorotyper här

• Göran, 7:11 pm August 19, 2010:

  När jag pluggade åkte jag och några kursare till fjällen över en långhelg. En kille var väldigt kär i en av tjejerna och tog sålunda med sig sin gitarr. När han höll på att packa hemma i pojkrummet så tittade hans mamma in lite snabbt, noterade instrumentet och frågade med sorgsen röst “Men Mattias, ska du verkligen ta med dig gitarren? Du kan ju bara en låt…” (Lightning Crashes för övrigt)
  Kom att tänka på det helt oförhappandes.
  ..
  Och back off from the tv-spel. Tycker att du blandar ihop olika steorotyper här

• Anonymous, 7:43 pm August 19, 2010:

  Jag vill höra mer. Vilka stereotyper blandar jag ihop? Ej ironi!

• Anonymous, 7:43 pm August 19, 2010:

  Jag vill höra mer. Vilka stereotyper blandar jag ihop? Ej ironi!

Add A New Comment!