Jazzhands

Den störste äventyraren vi har

Har ni, liksom jag, tänkt mycket på Matthew McConaughey? Jag tänker inte på honom ofta, men det händer.
Jag är tacksam för Matthew McConaughey. Jag är tacksam för att han inte klipper sig, trots att allting pekar på att han borde.
Jag är tacksam för att han, trots pÃ¥tryckingar, fortsätter “charma” med sin texasdialekt och sina efterblivet läspande “s” (som han uttalar som “sch”. Spain blir till exempel “Schpain”).
Jag är tacksam för att han tar precis alla chanser till att klä av sig på överkroppen. Och ibland underkroppen.

Jag är tacksam för allt som är Matthew McConaughey, egentligen. Men kanske mest för att han har så dålig smak.

Det finns nämligen en bortglömd och utdöende filmgenre som heter “äventyrsfilm”. En liten subgenre heter “romantisk äventyrsfilm” och den är ännu mer sällsynt, den finns knappt. Faktum är att den skulle vara död om det inte vore för Matthew McConaughey och hans fina välvilja.

Det finns egentligen ingen som tackar ja till sÃ¥ mÃ¥nga äventyrsfilmsroller som han. Sahara var en skattjakt i öknen, och alla skrattade Ã¥t Matthew. Men vad gjorde det. Han tackar ja till att spela in Fool’s Gold i alla fall, och fortsätter gräva guld pÃ¥ det karibiska havets botten. Han fortsätter strippa, kasta med sitt alldeles för lÃ¥nga hÃ¥r och uttala “Tess” som “Tesch”.

Det ska han ha all heder för. Där andra med hans dialekt, utseende och, well, charm, spelar med i Wes Anderson-filmer (Owen Wilson) eller lever gott på att promota hippielivsstilen (Woody Harrelson) kör Matthew äventyrsracet.

Han har en för korkad framtoning för att spela avancerade roller.
Han är inte tillräckligt djup-snygg för att spela med i romantiska komedier, om inte leading man ska vara en rÃ¥barkad Texas-knutte som “vet hur kvinnor ska tas”.
Han är inte tillräckligt rolig för komedier.
Trots den bara överkroppen är han inte tillräckligt smidig för action.

Återstår: äventyr. Eller romantiskt äventyr.

Så blir han ihop med en motspelerska, så blir han intervjuad i en tidning där han säger att han oftast pissar i en plastflaska när han är ute och kör bil för det är så jobbigt att stanna bilen. Så går han på premiär med sin Texas-morsa, och så säger han att han bara gillar att ha kul, liksom. Att tänka är överskattat.

Återstår; äventyr, som sagt. Alternativt romantiska skattletaräventyr.

Och Matthew säger “Schure, why not” och skakar sina lockar, och drar av sig den batikfärgade t-shirten ännu en gÃ¥ng.

Bless him.

  • Postad 2008-04-04
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: 2

Etiketter None

  • Mattias, 4:52 pm April 4, 2008:

    Jag lägger till Matt Damons Matthew-imitation då. Som bonus.

  • Mattias, 4:52 pm April 4, 2008:

    Jag lägger till Matt Damons Matthew-imitation då. Som bonus.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen