Jazzhands

Ain’t nobody like to be alone


Dags att styra upp! Cykelturer på min nya beauty (Hon är preliminärt döpt till “Lauren” efter världens tuffaste donna Lauren Bacall), lite späkande dammsugning och lite näringsrik sallad. Nya livet börjar nu. Pronto.
Lyssnar på Bruce Springsteen. Allt ändras inte över en dag. Bruce består.
Var hos mormor igår med mamma och brorsan men blev trött och rastlös efter tio minuter och ville hem. Det är något knas där. Jag vill inte prata med någon heller, utom ett par stycken. Mobilen på ljudlös. H är den enda jag kan vara med längre än någon timme. Är det ett vanligt sorgesymptom eller har jag bara blivit galen? Eller också är H extra special. Får se hur det går på jobbet på torsdag.
En annan grej: har blivit tokig i pussel. Lägger dem hela tiden. Köpte två nya på Röda Korset. De stillar rastlösheten. Jag håller på med ett motiv som heter “Covered bridge” just nu. Snart klart. När jag lyssnar på Human Touch (ja, jag vet) och lägger ett par bitar av något som ska vara en trädkrona mot en ljusblå himmel känner jag mig lite lugn. “You’ve been broken and you’ve been hurt/Show me someone who ain’t”.
Word, Bruce. Word.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen