Jazzhands

Sommarlovet

Det känns som sommarlov. Snart är det dags.
Menlösa dagar i skolan, som fylls av att kolla på film, oinspirerande bildband och andra tidsfödrivande uppgifter.
Nedräkningsdags.
Samtidigt den där lite läskiga, krypande känslan – besläktad med övergivenhet och stress – av att ha HELA LÅNGA SOMMAREN framför sig och ingen är hemma när man ringer för att fråga om de ska med och bada, alla är bortresta och man har ingen aning om när de kommer hem (eller om man ens är vänner när de kommer hem).

Så känns det.

En vän åker till Serbien för att köra Eurovision-racet. Känns lite sorgligt. Han åker på långsemester sen.
Tomhet.
Andra pratar om långledigt och sen barnledigt på det, kommer tillbringa hela sommaren ute på landet, guvva skönt det ska bli, jag kommer inte sakna stan ett dugg.
Argh!
En annan kör långa utlandsracet. “Jag har ju inte haft semester på länge, jag tar ut sex veckor”.

Man är ju vuxen nu. Jag skulle ju, i alla fall i teorin, kunna sätta mig på ett plan redan i morgon och dra någonstans jag med.
Men ändå känns det ju lite som att ännu en gång bli kvar i stan, och nöta ut seglarskorna på asfalten, medan precis ALLA andra ungar man känner är försvunna.
En gång nyckelbarn, alltid nyckelbarn.
En gång asfaltssommarlov, alltid asfaltssommarlov.

Och jag vet precis hur jag botar skiten; genom att handla en weekendbag på Tradera för tusen spänn. Den kom idag. Jag såg framför mig hur den skulle stå lite halvt färdigpackad, på stand by, från och med nu. Alltid redo.
Men den är ful. Jag är grymt missnöjd. Och det spär bara på känslan av att fortfarande vara loserbarnet vars föräldrar aldrig åkte bort på sportlovet.

  • Postad 2008-05-17
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen