Det luktar kött i hela Memphis. Överallt. Sätter sig i kläderna, i håret, i hjärnan. Kött, kött. BBQ och grill. Och som den där korven som brandmannen Berra brände upp i olika mellanstadieskolor för att visa att man ska vara försiktig med el.
Dyer’s heter till exempel en burger joint som ligger på stans festligaste musikgata, Beale Street. Där friterar man pommes och steker burgare i samma flott som man använd i hundra år. När Dyer’s bytte adress flyttades flottet i stora lastbilar med poliseskort.
Självklart åt jag där. Skulle jag lått bli?
Utanför sålde man stora, feta köttben av den sorten man ser tecknade figurer i Kalle Anka kasta efter elaka hundar. Eller blandar jag ihop det där? Köttben i alla fall, stora som hästlår. Inlindade i folie. Folk köper, folk äter on the go. Sen ser man gnagda köttben ligga på gatan lite här och var.
Och idag har jag ätit två bitar paj och besökt en av landets största utomhusgallerior. Där bestämde sig hyrbilen för att få punktering så en stor del av dagen tillbringades i solen, väntandes på nån snubbe som sen kom och satte dit ett reservhjul.
Två pajbitar, sa jag det? Fetma 2012 är inte längre en möjlighet eller ens ett skämt, det är ett faktum.
I morgon: Nashville.
- Postad 2011-10-17
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: 5
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments