Jazzhands

Texas ain’t for amateurs


Osäker på vad det betyder men sloganen “Texas ain’t for amateurs” har vi sett. Hittills har jag inte känt mig som en heller. Heck, vi hittar bra, har åkt genom sjukt många städer nu, säger “ya’ll” när situationen kräver det och har ätit både grits och biscuits. Lokala specialiteter.

Men ikväll var det dags att sålla agnarna från vetet. Texasborna från amatörerna, och jag hamnade bland amatörerna.
Som jag hamnade bland amatörerna.

Linnéa, som är dansant av sig, ville besöka danshaket The Broken Spoke. Inte mig emot, det hela presenterades i guideboken som ett ställe med äkta western- och countryatmosfär, fullt med cowboyhattar OCH dans. Och country.
Så vi åkte dit, bara för att hamna mitt i en obligatorisk danslektion. Gah! Förnedringens timme, när “tjejerna” (de allra flesta skönt uppklädda i westernskjortor och boots) fick ställa upp sig mot en vägg och killarna (de flesta i jeans och rutig skjorta, flera i cowboyhatt) mot den andra väggen. Gah!

Jag fick en jätteung dude att dansa med som inte kunde ta ett steg för fem öre. Inte jag heller, så det hela blev stelt och jobbigt. Skulle blivit helt katastrofalt om inte stämningen ändå var så obetalbart skön. Blandade åldrar, men alla dansade med lika stor entusiasm.

Men innan dess hade jag lyckats hitta Den Heliga Graalen, nämligen en westernwear-jeansskjorta (för skitmycket pengar) i en fantastisk affär (Allen’s Boots) full med boots och kläder. Så jag var såklart på gott humör ändå.




Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen