Jazzhands

Intervju med Niklas Eriksson om mötet som aldrig blev av. Exklusivt för Jazzhands!

Niklas, du är kanske Sveriges främsta entusiast inom Bored to Death. Inte bara kan du serien, du har också haft en brevväxling med Jonathan Ames, stämmer det?
– Brevväxling är mycket sagt, men visst. Back in the days när han skrev fantastiska och djupt självupptagna små essäer om horor och öronvax, och bara drömde om att ”göra tv”, då hade han en helt vanlig AOL-mejladress. Den brukade han svara på.

Och du hade liksom chans att träffa honom men det blev visst inte så?
– Ja, gud ja. Det var meningen att jag skulle göra den definitiva Jonathan Ames-intervjun. Det här kan väl ha varit 2005-2006 kanske, i samma veva som I Love you more than you know kom ut. Det finns få nu levande författare som jag håller högre. Men av någon anledning var jobbet väldigt svårsålt. I USA var han rätt stor i The Moth-kretsar och sådant – mycket tack vare sin oerhörda konstighet. Men i Sverige var (och är!) han inget viktigt namn. Han har faktiskt fortfarande ingen svensk wikipedia-entry.

Hur mycket på en skala grämer du dig över det idag?
– Lite bitter är jag. Jag borde naturligtvis åkt dit, hängt med ett par dagar i hans bisarra vardag och sparat på skiten tills någon förstod hans storhet. Som nu. Istället tänkte jag nog att vadå en luspank brooklynförfattare, han finns kvar imorgon också.

Hur mycket ångest får du av att jag tjatar om detta?
– Mer och mer för varje gång, faktiskt. Jag är en dålig människa. En medgångssupporter. Tack för att du hjälper mig att förstå det.

Som en av Sveriges mesta junketjournalister vet jag hur vanskligt det kan vara att träffa sina idoler, de är alltid kortare och tråkigare än man tror att de ska vara. Hur tror du Ted Danson är IRL?
– Längre och roligare.

Nu till serien. Det ryktas om att tredje säsongen är mer klädsamt buskis än de tidigare. Håller du med?
– Nu ligger jag lite efter, ska jag säga. Säsongsfinalen är nästa måndag och jag har bara betat av tre-fyra avsnitt än så länge. Men visst har de skruvat upp buskusfaktorn, inget snack om det. Det är mycket springa från polisen och tokerier. Dessutom är Patton Oswalt med, denne välvuxne buskisgarant. (Också med: han som spelade Father Mulcahy i M*A*S*H-filmen!)
Sedan ska man komma ihåg att om Bored to Death är buskis, så är det The Guardian-prenumerantens buskis. En av de viktigaste kulturella referenspunkterna i säsong tre är The Dick Cavett Show…

Hoppas du på mer eller mindre buskis i en eventuell fjärde säsong?
– Jag tycker det ligger på en vettig nivå nu. Jag säger: behåll!

Vi som inte följt serien på lika nära håll som du har, vad har vi missat?
– En varm och innerlig vänskap mellan Jason Schwartzman, Ted Danson och Zach Galifianakis. Det jag särskilt gillar är hur Bored to Death stjälper varje cynisk förutfattad mening om hur en översmart och överstiliserad brooklynskildring kan se ut. Det här är en serie med ett gigantiskt hjärta. På ett rent karriärplan är det här också Ted Dansons återkomst till det kulturella finrummet, och det gör mig minst lika glad.

Har du någon form av ritual när du ser på favoritserier? Någon särskild choklad med hög kakaoprocent som du köper eller liknande?
– Bra och viktig fråga. Ingen skulle få för sig att plocka fram en påse ostbågar inne på Scalateatern. Lika olämpligt är det förstås att duka upp med, låt säg, en assiett ansjoviskrustader framför en så fladdrig skapelse som Bored to Death. Varje serie har sitt tilltugg. Här går förstås åsikterna isär, men personligen tycker jag att just Bored to Death funkar grymt bra till skorpor och O’Boy. Lågavlönat, barnsligt och rustikt på ett trevligt sätt. Det där med choklad med hög kakaohalt får du ta med någon annan. Allt över 70 procent är en styggelse.
  • Postad 2011-11-24
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: 4

Etiketter None

  • Anna TS, 5:05 pm November 24, 2011:

    Själv blir jag alltid enormt sugen på vitt vin när jag ser Bored to Death. Av förklarliga skäl. Samt får ett enormt behov av att bära Jason Schwartzman på ryggen.

  • niklas, 10:55 am November 25, 2011:

    Anna: Could not agree more.

  • Jazzhands, 4:16 pm November 25, 2011:

    Till 24 äter jag gärna pretzels.

  • Niklas, 8:58 am November 26, 2011:

    Till Saltön äter jag gärna arsenik.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen