Jazzhands

Downside

Vi ska prata om semesterkilon. Om hur spansk ost orsakar dessa. Om hur jag ser bilder på mig själv som Julia tagit medan vi går längs playan eller runt skumma keltiska fornlämningar (semester! Game of Thrones! FÖRR I TIDEN!) och jag ser mig själv bakifrån och från sidan och ser att jag ser ut som någon jag skulle kunna håna. För att personen ser ut som den gör.

Jag är en perfekt kandidat till Passformen-bloggen. Mitt två-åriga-gudbarn petar mig i magen och jag svär att han hånler.

Vi måste prata om att det är förödande för mig att…
1. åka till länder med ostkultur
2. förlita mig på genetik och arv dvs tänka att äh, mamma är ju smal och mormor hade typ inga rynkor…
3. tro att några timmars gymbesök i veckan gör det ok att äta ett halvt kilo ost i veckan.

Allt detta och hur jag bara är en skugga, en strimma, av mitt forna jag (och då menar jag mig själv som 18-åring) ska vi prata om efter i morgon för då kommer jag hem igen, från Spanien. Med ett kilo manchego i bagaget.

Semesterkilon. Damn those semesterkilon.

  • Postad 2012-08-23
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: 6

Etiketter None

  • Fredrik, 6:52 am August 24, 2012:

    Ett. Halvt. Kilo. Ost. I. Veckan.

  • Jazzhands, 8:13 am August 24, 2012:

    Du antyder att detta kan vara BOVEN?

  • Jessica, 9:46 am August 24, 2012:

    Ett halvkilo i veckan är ju ingenting. Det är ungefär vad jag normalt får i mig som decennielång livsstil. För att tala med Markurell: “Nåt som är så gott måste ju också vara nyttigt.”

    Dessutom, skulle du bli för tjock för modebloggande kan du ju alltid bli matbloggare istället. Svenska Nigella, lixom. Jag vet ingen som inte tycker Nigella är snygg.

    Jag tror ost blir den nya olivoljan: designerostar från ex-Blurmedlemmars hobbyjordbruk som conversation piece på vickningsbordet, artisan-keso med kvistar i som förrätt och återinförandet av friterad camembert med chutney gjort på nåt bär som bara växer på toppen av Snowdon och egentligen inte smakar nånting.

    Eller, jag vet: Återinför vickningen! En ostbit eller fyrtiofem gör sig alltid bra på vickningsbordet, möjligen med syltlök och andra folkhemskondimenter och jag har alltid velat använda den där lilla jävla gaffeln med bara två uddar som jag ärvde av mormor men aldrig lyckats räkna ut vad den är till för.

    Klart du ska äta ost! Det är bra för tänderna.

    Barn gillar de wobbliga bitarna så det var nog snarare ett förtjust än hånfullt leende, men om du inte vill ha dem (och det är ju helt och hållet ditt beslut) så kommer du att hitta ett sätt att behålla osten – och jeansen – i ditt liv. Jag tror på dig.

  • A, 3:27 pm August 24, 2012:

    oh nej jag kanske är en sån som du skulle håna, för jag är inte pinnsmal. och jag som tänkte att du var min förebild. iiiih. håna inte folk för såna skitsaker som ett kilo hit och dit snälla, det är inte coolt och du verkar cool. och livet är det som pågår medan lurade tjix mäter sina lår.. <3

  • Göran, 8:32 pm August 24, 2012:

    Mina 40 dagar i USA satte sig som EN SMÄCK runt magen kan jag säga… Kan ha ågot att göra med de kopiösa mängder öl och friterad mat man hävde i sig…
    Med det vill jag säga “Ost? Pffff..”

  • Jazzhands, 10:29 am August 25, 2012:

    Ni har rätt. Allihop. Nigella ÄR snygg, och jag kommer ändå aldrig ha Alexa Chungs kropp, utan mer Joan i Mad Men och det är banne mig inte fy skam. Plus att det är så fruktansvärt, fruktansvärt trist att dra in på god mat. Word.

    Also, A, du har helt rätt och sätter mig på skam. Håna är så jävla onödigt. Men verkligen. DOCK brukar jag inte håna folk för att de inte är pinnsmala, det vore rent idiotiskt. Brukar fascinerat gilla/glira kring män med stora bakdelar samt hockeyrövar tex. Också det juvenilt och helt onödigt nu när jag tänker efter samt ser det i skrift.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen