Några snabba turistgrejor, som att besöka kyrkogårdar (Maria Laveaus grav är det stora dragplåstret) och sedan off. Har aldrig känt mig mer Easy Rider än i hasch- och alkoholdimman i New Orleans. Och så passande då att den äckligaste av scener i just den filmen spelades in på kyrkogården St. Louis No 1. Där gick jag alltså i mina 36 timmar gamla kläder. How fitting, tänkte jag. How fitting.

Bild på Marie Laveaus voodoo-grav.

Men okej, om man ska säga något snällt om New Orleans, och det ska man väl, så kan man påpeka att det är ytterst charmigt med de nästan kulissartat vackra viktorianska husen som ser ut att vara tagna direkt ur en teateruppsättning av Linje Lusta. Otroligt vackra, de här balkongerna med prunkande, hängande växter och lummiga lyktor. Det är Interview with a Vampire över hela stan. Och faktum är att just kring och på hotellet vi bodde på spelade de in Vampire Diaries just när vi var där.

Det är också supercharmigt att gatunamnen står på franska (“Rue de Toulouse“) och självklart finns det southern hospitality överallt. Alla är trevliga och hjälpsamma. Till och med hobosen. Jag fick klappa deras åsnor. En var albino och den andra “part zebra”. Nu i efterhand undrar jag över sanningshalten i detta påstående men sak samma.

Och – bonus – på den fantastiskt pampiga kyrkogården (en av många) så fanns den här sköna graven:

• Postad 2013-03-16
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None