Jazzhands

Slutet av resan

Savannah var verkligen höjdpunkten på vår resa, precis som man hade kunnat misstänka. Jag älskade såklart de vackra husen i tegel, de vackert järndraperade verandorna och sättet lokalborna uttalar Savannah på (eller hur de uttalar allt över huvud taget, snarare). Generositeten, sävligheten, lyfta på hatten (!) och säga hej. Och all mat förstås. En sak ska sägas – under hela resan, trots skrattretande små städer och byar – har vi inte ätit en enda dålig måltid.

IMG_6714

Vi besökte Mercer-Williams house förstås. Från “the Book”. Plus att det är utan tvekan det vackraste huset i Downtown District. Man fick tyvärr inte fota där inne. Synd, annat hade jag tagit bilder av hans djungel- och djurinspirerade lilla bibliotek med djuplila och guldiga väggar, djurhuvuden och zebrarandiga soffa. A man of exquisite taste. EJ ironi!

IMG_6706

Vi hedrade glassmakaren Leopold. Han är Savannah-son men lämnade staden för att producera höjdarfilmer såsom den där dåliga med Ben Affleck och någon med Morgan Freeman. Sen tröttnade han, eller om han inte kunde få jobb, vem vet, och kom tillbaka till Savannah och ägnade sig åt det familjen Leopold ägnat sig åt i årtionden: glass (The Leopold Legacy!). Vid sådana här tillfällen är jag benägen att skriva under på “Skomakare, bliv vid din läst”-grejor.

IMG_6690

Vi lärde oss en massa om det amerikanska inbördeskriget. Linnéa hittade en ny idol i general Oglethorphe som hon inte kunde sluta prata om. Ska trycka en general Oglethrophe-tröja till henne i födelsedagspresent. Team Oglethorpe!

IMG_6619

Vi turistade. Gotta ned oss ordentligt och satte oss på en buss tillsammans med morgonpigga pensionärer i sneakers. Lärde oss ännu mer om Savannah, inbördeskriget och general Oglethorphe. Sen åt vi på Paula Deens restaurang för att riktigt hedra staden vi kommit att älska. Tv-kocken som (tillsammans med sina söner) gett söder-maten ett härligt, runt och äppelkindat ansikte. Southern Fried Chicken to die for.

IMG_6697

Sen besökte vi stranden. Doppade tårna i Atlanten fast vi visste att det skulle vara iskallt. Det var det också men känslan av bara fötter mot finkornig sand slår ändå det mesta.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen