Äntligen skedde det! Jag besökte Biologiska museet som jag velat besöka i flera år. Detta pittoreska lilla pepparkakshus på Djurgården. Två våningar ren och skär Wes Anderson-glädje med keffa dioramor av uppstoppade djur (mest fåglar) och en tossig skvader. Såg framför mig hur man har fester där, någon snygg mottagning, män i lite för små manchesterkostymer och så vidare. Och glädjen blev ju såklart enorm när jag såg att man faktiskt får hyra stället. Vet inte hur mycket kalaset går på men än så länge, helt ovetande, i mina drömmar, är det typ gratis. Och ett föredrag om “djurens liv” ingår, enligt flyern.

Men ärligt talat. Jag behövde uppstoppade djur. Hade vädret varit bättre i lördags hade jag gått till levande, ej uppstoppade djur, på Skansen istället. Nu blev det uppstoppade djur. Men djur behöver jag. Oskyldiga, förlåtande, instinktiva varelser. Nu när jag, för tillfället, känner mig som en hund själv. Otåligt, hoppfullt väntandes vid dörren.

• Postad 2014-06-15
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None