Jag har alltid gillat hösten. Visst, vem har inte det – i teorin?
Man tänker ljumma höstvindar, gula löv och lekfulla gummistövlar. Men i praktiken är det ofta regn, blåst, grådis och rusk. Och jag älskar det. Om Morrissey klär sig i svart på utsidan för att det är så han känner på insidan, ja, då säger jag samma sak om hösten. Det är mitt element.
Jag gillar hösten på utsidan för det är så jag känner mig på insidan.
Man klär sig som snyggast. Inte tunt och självmedvetet som på sommaren. Inte uppstoppat och styltigt som vintern. Utan snyggt.
Men först och främst: Man är förlåtande. Man tackar för en sommar som gått och försöker att ignorera den säsong som komma skall. Mindfulness och tacksamhet för nuet uppstår. Och den där lika delar tröstande som gnagande känslan av att ingenting någonsin förblir som det är.

• Postad 2014-09-28
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 1

Etiketter None