Jazzhands

Halvvägs

Jag fyller fyrtio Ã¥r nästa Ã¥r. Det är en grej jag fortfarande har svÃ¥rt att begripa. Jag är visserligen 38 ännu men frÃ¥gar nÃ¥gon hur gammal jag är sÃ¥ svarar jag att jag “blir 40 nästa Ã¥r”. För att vänja mig vid tanken.
Det betyder, tänker jag, att jag har 30 Ã¥r kvar att leva ungefär. Och dÃ¥ underdriver jag för i min släkt blir kvinnor ganska gamla. Men säg 30 aktiva Ã¥r. Och pÃ¥ de Ã¥ren borde jag väl rimligtvis kunna uppleva mÃ¥nga glädjande stunder, bli kär, känna den där stillastÃ¥ende men flyktiga känslan av att allt är som det ska och tänka “det är okej”? Jag har trettio Ã¥r pÃ¥ mig, klart jag hinner.
Jag gav mig ut för att promenera till Café Facile där jag bokat bord åt mig och A. Men regnet överraskade så jag fick ta bussen istället. Medan vi rullade genom ett regnigt Stockholm tänkt jag på detta och kände mig lugn och tillfreds. Trettio år. Det är lugnt. Okej att ingenting har hänt de senaste dagarna, men jag har trettio år på mig att uppleva äventyr. Jag är redo.

  • Postad 2015-06-14
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen