Jazzhands

Sovtimmar

The-Twilight-zone-Perchance-To-Dream-1
När jag träffade min nya läkare sist så fick jag inga nya sömntabletter. Man anser att jag ätit det lite för länge och för mycket nu och jag får därför inga nya. Jag måste vänja mig av med pillren, försöka sova utan.
Det är såklart lättare sagt än gjort. Jag skulle säga att det är helt lönlöst till och med. Jag har haft sömnproblem sedan jag var tolv och har i stort sett aldrig sovit gott en hel natt utan kemikalier i kroppen. Så nu gör jag uppgivna och tappra försök fem nätter i veckan och tar sömnpiller två, som överenskommet med läkaren. Värdelöst. Men i natt sov jag på pillerväg och vaknade underbart utsövd.

Jag tänker på A och på vår vänskap. Jag tror att den är fast men samtidigt känns den skör. Och jag vet inte hur jag skulle klara mig riktigt utan den, eller hur det ens skulle se ut. Någon man hör från varje dag, hur skulle min värld te sig utan den personen? Vad skulle jag fylla tomheten och tiden med?

Jag har aldrig haft en bästa vän. A är väl det närmaste jag kommit, någonsin. Just därför känns den skör. Och stundtals också jag.

  • Postad 2015-06-22
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: 2

Etiketter None

  • Ann, 4:13 pm June 30, 2015:

    När jag läser din blogg känns det som att vi är sÃ¥ lika i sÃ¥ mycket. Vi kanske är vänner som aldrig träffats 🙂

  • Jazzhands, 4:42 pm June 30, 2015:

    Ann! Vilken fin tanke! Klart det är så!

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen