Jag har ingenting nytt att rapportera. Gud så skönt. Möter en trött och uppsatsstressad A i hörnet av Södermanna och Kocksgatan. Det är viktigt, för vi säger ofta att vi ska ses i det hörnet men så går jag ändå till hörnet Östgötagatan och Kocksgatan. Det är inbyggt. Vet inte varför.
Nu ses vi i den rätta hörnan. Jag ser på honom att han är hungrig och trött. Han är disträ och lyssnar bara lite halvt när jag entusiastiskt berättar om min nya bokidé som jag presenterat för förlaget. Jag märker att han inte lyssnar och säger “okej, jag får fortsätta när vi fått i dig lite mat” och han ursäktar och beklagar sig men det är lugnt för mig, jag förstår. Ibland blir det så. Det går över. Det är inte illa menat.
Vi går till Fyra knop och kastar i oss varsin galette. Tror knappt vi säger ett ord till varandra under måltiden. Vi bara tuggar i oss den krispiga franska fastfood-delikatessen. Sedan tar vi en liten promenad innan vi går tillbaka hemåt och skiljs åt i den bekanta hörnan. Jag går hem och lägger mig och tänker att den här känslan minns jag från länge sedan. Känslan av ett behagligt ingenting. Känslan av sommarlov.

• Postad 2015-07-23
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None