Jag, mamma och A åkte till Skogskyrkogården precis i skymningen. Precis som alla andra. 60 000 besökare tydligen, enligt SL-vakterna som stod och dirigerade passagerare till och från tunnelbanan. Vi tände ljus för mormor i minneslunden, besökte pappas grav och sen – för ovanlighetens skull – Hainergraven längre bort på kyrkogården. Dit går vi nästan aldrig, så vi gick vilse. Skogskyrkogården är stor.
Det är en märklig högtid. Hälften folkfest med goa korvgubbar utanför ingången, och hälften sorg. Alla som är där, alla 60 000, är där för att de vet hur det känns att helt förlora någon. Det är någonting stärkande över det. Som sedan dränks i doften av grillad bamsekorv.
Märkligt, som sagt.

• Postad 2015-11-01
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None