Jazzhands

Livslunken

manus
Möte med förlaget och förläggaren säger att manuset är typ klart nu. Typ. I alla fall från min och hennes sida. Nu ska några utvalda lektörer få läsa och komma med lite spontana intryck och åsikter bara och se om vi (jag) missat något absolut supervitalt. Då ändrar vi (jag). Sen är det bra. Sen blir det sättning och språklig korr och sen är det tryck. Adjöss med åsnan och sen hej åsnan.
Och alla de där författarklyschorna gäller fortfarande, jag älskar mina karaktärer. Jag känner hur de pratar genom mig och jag gillar att hänga med dem. Jag vet, det låter så vansinnigt pretentiöst och hade någon annan skrivit något liknande hade jag himlat med ögonen. Minst. Och ansett detta vara definitionen av överdrift. Men jag vet inte vad som hänt, en månad i Miami kanske? Plötsligt är det bara så. Att Jim och Mats och Vera lever. Och då kanske det är det perfekta läget att säga hej då till dem för den här gången?

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen