Jazzhands

En svennebanan med curry, tack!


En vecka kvar.

Ni fattar inte, jag har inte haft ett vanligt jobb på år och dagar. Jag har sommarjobbat, ja. Jag har jobbat på kontor, ja. Men bara halvtid (ah, bliss!). Heltid jobbade jag som längst i ett halvår och det var nio år sedan, minst.

Ni fattar inte. Omställningen.

Mitt senaste heltidsjobb, det där för nio år sedan, kanske ändå inte räknas. Jag sov mest. Bokstavligen. Det fanns ett vilorum på kontoret. En morgon kom jag in tidigt, vid åtta, eftersom jag hade så dåligt samvete för att jag åstadkom så lite. Jag jobbade på en timme och blev sedan trött så framåt halv tio tänkte jag att jag skulle ta mig en liten powernap…bara för att vakna lagom till lunch. Gick ut och åt dagens rätt tillsammans med de andra och låtsades att jag suttit i möte hela förmiddagen.

Hur som helst.

En vecka kvar, sedan är jag där igen. Jag är lite ivrig, lite spänd, lite sorgsen. Sovmorgnar blir ett minne blott, liksom eftermiddagsbio och spontana turer till Sickla köpkvarter av ingen anledning alls. Och att håna “arbetare” blir det inget av på ett tag. Det är kanske det jag kommer att sakna allra mest.

Ser å andra sidan fram emot att äta i personalmatsal, ha tillgång till kopiator och börja ge folk smeknamn, typ “hustlern på sälj” eller “tjockpaddan i receptionen”. Kanske. Jag bara spånar fritt nu.

En vecka kvar. Sedan dör Jazzhands as we know it. Eller “her”.

Etiketter None

  • Anonymous, 8:25 pm February 5, 2009:

    Ã…ååh, men sjyssta, sluta inte skriva, du är för bra för det!

  • Anonymous, 8:25 pm February 5, 2009:

    Ã…ååh, men sjyssta, sluta inte skriva, du är för bra för det!

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen