Jazzhands

Supermänniskorna

Har samlat ihop en personlig fokusgrupp.
Inspiration: författarkollegan som gjort detsamma.

Nu har vi båda varsin fokusgrupp bestående av fyra handplockade supermänniskor som kan komma med litterär input. Vi visar dem de första fyra kapitlen i vår respektive roman och sedan får de komma med sina brutalt ärliga åsikter. Jag har handplockat mina utifrån..
… mina erfarenheter av att jobba med dem (tre stenhårda redaktörer och en reporterman)
… deras avslappnade men nyfikna inställning till det skrivna ordet (den som börjar surra om litteraturvetenskap 40 poäng, och hur roman som sådan är död åker ut)
… och deras förmåga att ge kritik.

Efter att de kommit med sina verbala knivhugg blir det fosterställning och ömkande ett tag, sedan upp på knäna och strykning av ungefär halva romanen. Börja på ny kula. Hämndlystnad och “jag ska minsann visa dem jävlarna”.
Kanske.

I vilket fall som helst…börjar jag bli nervös. Jag har dessutom nått stadiet då allt jag skrivit hittills känns värdelöst. Endimensionellt och banalt. Har bjudit över Kennet hit med löfte om varm choklad. Vad han inte vet är att jag kommer tvinga honom att läsa ett kapitel och sedan säga att jag är totalbegåvad och en lysande stjärna. Annars ryker chokladen.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen