Jazzhands

Gåtor och manövrar

slo
Det är säkert bra att bli trött på sig själv då och då. Känna igen jobbiga, typiska manér och reaktioner. Då kan man, i bästa fall, sätta sig i över dem. Säga “Du, jag är trött på dig” och ta en omväg.

Som nu. Jag har en impuls när jag pratar med fotbollskillen att fiska efter någon slags försäkran. “Saknar du mig?” vill jag fråga. “Ser du fram emot att jag ska komma till dig?”.
Men, säger jag till mig själv då. Kom igen. Ni snackar oavbrutet från det att ni vaknar tills ni säger god natt. Kom igen. Vad tror du det betyder, att han inte tänker på dig och inte ser fram emot att du ska komma?

Sånt är bra. Att påminna sig själv med. Och tänka att hur man än svarar på frågan “Saknar du mig?” är det falskt. Det är som en sån där gåta. Någon frågar två män om vägen. Den ena säger alltid sanningen, den andra ljuger. Man frågar dem “Vilken väg skulle han säga att du ska ta?”. Båda säger samma svar, det rätta svaret är det motsatta. Typ en gåta. Sådan är frågan “Saknar du mig?” eller “Tänker du på mig?”. Det är en fråga som inte kan ställas.

Etiketter None

  • m, 12:16 pm January 13, 2016:

    känner igen mig jättemycket i detta inlägg!

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen