Vi steker pannkakor sent på kvällen, han slutar sent från jobbet. Han är glad, jag är glad. Han tar lite danssteg i köket och omfamnar mig medan jag steker spenat som vi ska fylla pannkakorna med så att de blir en slags crêpes.
Jag tänker på hans reaktion när jag blev ledsen. En del av mig tycker ju att det var bra att bara borta bort det ungefär som en dagmamma borstar bort gruset i handflatan när man trillat och säger åt en att fortsätta leka.
Men å andra sidan är detta en del av mig. Jag kommer aldrig att bli fri från min separationsångest, min känslighet, vad man nu vill kalla det. Det är också jag. Och även om det tagit mig år att ens börja acceptera att det är så, så är det ett faktum nu. Detta är en del av mig både jag och de som kommer mig nära måste kunna acceptera.
Nu har vi ju inte känt varandra särskilt länge och det har stått ytterst klart flera gånger tidigare att han helt enkelt inte vill ha med känslosnack att göra. Alls. Kan inte, vill inte. Vad vet jag. Och jag kanske är öververbal många gånger (hey, jag lever på att uttrycka saker).
När vi kollade på Gift vid första ögonkastet och Sam grät när hon kramade Neil men berättade inte om sina nyfunna känslor för honom sa jag “Men säg vad du känner! Låt honom få veta!” till teven och han sa “Hon gråter, hon ser på honom. Han vet”.
Med andra ord: Jag tycker att man ska verbalisera, han litar på handling.
Kan detta förklara något? Antagligen inte. Pratar med A om detta, han säger att han ibland reagerar “kyligt” på känsloutbrott när de är av en sort där han “inte vet vad han ska göra av informationen”, när det man reagera på (min stundande resa i det här fallet) är ett faktum. “Vad ska jag göra med den informationen?”.
Ja, man kan ju reagera på den. Eller inte. Men varför inte i så fall?

Just nu tänker jag strunta i det. Jag är kvar i två dagar till, jag låter det vara. Vi lever tidsbegränsat just nu och jag låter det hamna bland det lågprioriterade för tillfället av den anledningen. Eftersom ingen av oss pratat om hur tidsförlängningen ska se ut.

• Postad 2016-02-20
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 1

Etiketter None