Jazzhands

Girl crush vs girl crush

Liv Tyler after a guest appearance on 'Good Morning America' New York - 16.12.03 CREDIT:WENN/Vallenilla

Det finns girl crush och så finns det celebrity girl crush. Den senare är lättast att identifiera, det är en kändistjej man beundrar och tycker är svincool och som man kanske eventuellt fantiserar lite om att bli bästa vän med eller i alla fall gå och fika med. Liv Tyler var en av mina första, hon är så utomjordiskt söt. Alexa Chung och Sofia Coppola är några andra.
Sedan finns de vanliga girl crush, tjejer som lever bland oss i vanliga livet. Som man kanske har en gemensam vän med eller som man kanske pratat med någon gång på en fest i någon villa en midsommar för tusen år sedan.

Nu vill jag kanske inte dra på alldeles för stora växlar på att jag var ett ensamt barn som aldrig hade en bästis när jag var liten. Men så var det. Ingen bästis, avundsjuk på folk som hade bästisar och sedan en acceptans av detta faktum. Jag var bästislös och skulle så förbli. Man kan inte ha en bästis sedan barnsben om man plötsligt är tonåring och fortfarande bästislös.

Så jag vet inte, kanske ligger där en mild övertygelse om att jag är en ensamkompis i bemärkelsen bästislös och i detta också inte en självklar nära vän. Kanske, jag vet inte. Men de senaste åren, skulle säga de senaste tre, har jag blivit vän med tre äkta girl crushes. Och jag är fortfarande så löjligt glad över detta, ödmjuk och ivrig som om det inte kunde vara på riktigt.

Sofia som jag träffade i någon villa en midsommar för tusen år sedan. Jag tror inte vi växlade många ord men jag var i det närmaste starstruck. Hon hade någonting leopardmönstrat på sig och en blick som är en blandning av uttråkad och poetisk. Hur kom det sig att vi fikade? Jag minns inte. Nu är det ett faktum.

Instagram och sociala medier hjälpte mig att bli vän med L vars texter jag läst och respekterat sedan jag började fatta att man kunde försörja sig på att skriva viktiga saker i tidningar fast man mest gillade att se på film och läsa böcker. Vi åt middag, när jag kollade på klockan hade det gått fyra timmar.

Och nu M vars texter jag också läst sedan jag bar mörka jeans med enormt uppvik. I morse åt vi amerikanska pannkakor och jag tänkte att vi är mer lika än jag ens först trodde.

Och som sagt, jag ska inte slå in på det ensamma barnets väg, jag tänker snarare att livet är ganska underbart ibland. Att saker kan ske, saker kan ändras och vägar korsas. Och gör de inte det av en slump eller rena turen så finns det sätt att få det att hända.

  • Postad 2016-04-29
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: 5

Etiketter None

  • Victoria, 10:59 pm April 29, 2016:

    Oh. Du är då en tröst i natten. Somnade och vaknadeed ångest och skräck för att han ska lämna mig innan vi ens börjat på riktigt osså läste jag detta. Och mindes vännerna. Det är ju dom som räknas. Och nuförtiden lämnar de inte ens i (mar-)drömmarna.
    Lyssnde på en intervju med Pernilla August idag. Hon sa ngt om att vara ensambarn (med ensamförälder, som jag oxå var) och hur hon liksom blivit lugn efter varje separation, “det här känner jag ingen, det här kan jag, ensam” typ… Hon pratade om kärlek till män och jobbet och döttrarna men inte till vännerna slår det mig nu.
    Jag har också såna vänninnor, tack för att du påminde mig. Caroline; vår tröst i natten ❤

  • Jazzhands, 7:24 am April 30, 2016:

    Åh men den där känslan är ju en av de hemskaste, som att man håller andan och bara väntar på att bli halshuggen. Så ska det inte vara, så får det inte vara. Ändå blir det så och man hoppas, skräckslagen som en kanin.
    Då ska man mycket riktigt minnas vännerna och väninnorna. De som är ALLTID och OAVSETT på alla sätt. Eller bara är. Ja, de måste man minnas. De som visar att kärlek också kan vara lätt. Stor kram Victoria, hoppas att oron blir någonting annat.

  • Sara, 11:38 am April 30, 2016:

    Inte för att smöra, men när jag klickade upp denna post i rss-läsaren och bilden dök upp trodde jag att det var en bild på dig. Ni är lika ju? Helt sant.

  • Jazzhands, 12:09 pm April 30, 2016:

    Sara, jag kommer ju inte liksom ENVISAS med att SÄGA EMOT dig här.

    Ps. <3

  • Josefine, 7:19 pm May 2, 2016:

    Jag tror inte att det finns något som jag är så avundsjuk på som de som har bästisar sen skoltiden. Jag har ingen sån. Har andra fina vänner men kan verkligen bli ledsen när jag ser såna där riktiga … gäng av kompisar som varit kompisar i evigheters evighet.

    Men fint att läsa om nya vänskaper! Sociala medier är en så otroligt bra grej på de sättet (särksilt för blygisar som jag). De flesta jag har mig närmst nuförtiden har jag råkat genom blogg/insta osv.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen