Jazzhands

Inte inkluderat

tip
En sak jag aldrig vänjer mig vid eller känner mig säker på är dricks. Att man dricksar sin frisör till exempel. Att man dricksar killen som håller upp dörren till hotellet. Hur mycket dricksar man en chaffis som kört från flygplatsen ända in till stan?
Jag är helt handikappad. Brukar be folk om hjälp. På krogen kör jag 20% rakt av så att det inte blir bråk men annars är jag helt vilse.

Går på en hårsalong som jag spanat in och som ser fin ut. Jag klipper luggen, tjejen som tar hand om mig är rar och gullig. Hon heter Kasey och har hatt. Jag säger att hon är svinbra och att jag kommer klippa mig hos henne igen. Då säger hon att hon bjuder på luggklippningen. Jag blir förvånad och glad och säger “Oh! Thanks!” och – skakar hennes hand.

Vet inte vad som kom över mig, ville väl visa uppskattning på något sätt. Sedan drar jag, men känner att jag nog borde dricksat. Visst borde jag dricksat? Trots att det inte kostade något? Eller just därför.

Rådgör med killen som säger att det var det oförskämdaste han hört! “Spring tillbaka för fan, och ge henne pengar!” och han kan inte för sitt liv begripa varför jag skakade hennes hand. Det kan inte jag heller.

Jag ger tio dollar till receptionisten (har inget mindre plus att jag skäms) och ber henne lämna det till Kasey som inte syns till. Sätter mig på stammiscaféet och skäms. Och nej, bara för att man är i USA i tid och otid betyder inte att man är amerikan. Inte på långa vägar. Oförstående europé all the way.

  • Postad 2016-08-17
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: 2

Etiketter None

  • Karen, 5:41 pm August 18, 2016:

    Bodde i USA i nästa sex år och kände aldrig att jag hade riktig koll. Restauranger och barer är en sak. De frisörer jag gick hos hade små kuvert vid kassan där man la dricksen och skrev på till vilken frisör och från vem. Men, dricksen till hyreshusets concierge?! För att inte tala om flyttgubbarna?! Helt omöjligt att veta hur mycket att ge och oavsett summa kände jag mig alltid så fel när jag räckte över pengarna, hua. Så ska den mottagande människan stå där och vara tacksam. Fy. Försökte flera gånger att fråga receptionister etc hur mycket man skulle dricksa men alltid svaret, “man måste ju inte utan det du känner för”, men det finns ju ändå en accepterad nivå man inte känner till. Nej tack, betala folk riktiga löner vettja.

  • Jazzhands, 6:20 pm August 18, 2016:

    Preach Karen! Samma här. Vad jag än ger känns det som för lite. Och jag drabbas av skam blandat med “men vaddå, det är inte JAG som betalar din lön?!” och sen känner jag mig svinig och snål igen. Och jag fattar ju aldrig vilka man ska betala förutom de uppenbara. När jag och min kompis roadtrippade en gång så fattade vi inte förrän långt in i vistelsen att vi skulle dricksa lillkillen som körde fram vår bil två meter på en parkering VARJE GÅNG han gjorde det.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen